Hoppa till innehållet

Björn Ekwall

Från Wikipedia

Björn Rickard Ekwall, född 13 juni 1940 i Uppsala, död 19 augusti 2000 i Närs församling, Gotlands län, var en svensk läkare och celltoxikolog, känd för sitt arbete inom in vitro-toxikologi.[1][2]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Ekwall studerade medicin vid Uppsala universitet, där han blev medicine kandidat 1961 och medicine licentiat 1969.[3] Därefter tjänstgjorde han som lektor vid anatomiska institutionen vid Uppsala universitet. Han avlade medicine doktorsexamen i toxikologi 1980 vid samma universitet och var postdoc i sex månader vid Materials Science Technology Laboratories i Memphis, Tennessee, åren 1981–1982.

Åren 1982–1983 arbetade han som konsult vid Livsmedelsverkets toxikologiska laboratorium. 1983 grundade han ett cytotoxikologiskt laboratorium i Uppsala.[4][5]

Utvalda verk och publikationer

[redigera | redigera wikitext]

Ekwall är känd för sina två huvudprojekt: Multicenter Evaluation of In Vitro Cytotoxicity (MEIC) och Evaluation-Guided Development of In Vitro Toxicity and Toxicokinetic Tests (EDIT) som blev grunden för senare internationella EU-projekt som ACuteTox, Sens-it-iv och ReProTect. MEIC utvärderade användbarheten av in vitro-tester för uppskattning av human akut systemisk toxicitet. EDIT startade 1999 och syftet med EDIT var att upprätta och validera in vitro-tester som är relevanta för toxikokinetik och för organspecifik toxicitet, för att ingå i optimala testbatterier för uppskattning av human akut systemisk toxicitet[6][7][8]

Ekwall skrev och var medförfattare till många publikationer inom följande ämnesområden:[9]

  • Toxicitet för HeLa-celler av 205 läkemedel, bestämt genom det metaboliska inhiberingstestet kompletterat med mikroskopi, Toxicology, 17 (1980), s. 273-295
  • Preliminära studier om validiteten av in vitro-mätning av läkemedelstoxicitet med hjälp av HeLa-celler II. Läkemedelstoxicitet i MIT-24-systemet jämfört med dödlig dos för mus och människor av 52 läkemedel, Toxicology Letters, 5 (1980), s. 309-317
  • MEIC - ett nytt internationellt multicenterprojekt för att utvärdera relevansen för human toxicitet av in vitro cytotoxicitetstester, Cell Biology and Toxicology, 5 (1989), s. 331-347
  • Översikt över de slutliga MEIC-resultaten II. In vitro/in vivo-utvärderingen, inklusive ett urval av ett praktiskt batteri av celltester för att förutsäga akuta dödliga blodkoncentrationer hos människor, Toxicology in Vitro, 13 (1999), s. 665-673
  • EDIT: ett nytt internationellt multicenterprogram för att utveckla och utvärdera batterier av in vitro-tester för akut och kronisk systematisk toxicitet, ATLA, 27 (1999), s. 339-349

Björn Ekwalls minnesfond[10]

[redigera | redigera wikitext]

Stiftelsen Björn Ekwalls minnesfond bildades 2001 av Svensk förening för toxikologi. Stiftelsen utdelar varje år Björn Ekwalls minnespris till forskare från hela världen för utmärkt arbete inom celltoxikologi som bidrar till att ersätta djurförsök med alternativa toxicitetstester och metoder.[11][12]

Hittills har följande forskare fått priset.

Nr Namn på mottagaren Land År
1 Maria José Gómez-Lechón Spanien 2002
2 Per Kjellstrand Sverige 2003
3 Hanna Tähti Finland 2004
4 Hasso Seibert och Michael Gülden Tyskland 2005
5 Cecilia Clemedson Sverige 2006
6 Rodger Curren USA 2007
7 Erik Walum Sverige 2008
8 Annalaura Stammati Italien 2009
9 Richard Clothier Storbritannien 2010
10 Päivi Myllynen Finland 2011
11 Horst Spielmann Tyskland 2012
12 Per Artursson Sverige 2013
13 Tuula Heinonen Finland 2014
14 Michael Balls Storbritannien 2015
15 Vera Rogiers Belgien 2016
16 Thomas Hartung USA 2017
17 Anna Forsby Sverige 2018
18 Jan Van der Valk Nederländerna 2019
19 Sandra Coecke Italien 2020/21
20 Helena Kandarova Slovakien 2022

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Kolman, A. (2010). ”[Björn Ekwall and his contribution to modern cell toxicology”]. Tsitologiia 52 (10): sid. 888–890, inside back cover. ISSN 0041-3771. PMID 21268847. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21268847/. Läst 21 december 2022. 
  2. ^ Kolman, A (1 januari 2010). Björn Ekwall and his contribution to modern cell toxicology. Läst 21 december 2022 
  3. ^ Svensk läkarmatrikel 1970, 1971, sid. 963.
  4. ^ ”Remember of a pioneer in the field of in vitro toxicology AATEX Vo1_12(2)”. www.asas.or.jp. Arkiverad från originalet den 21 december 2022. https://web.archive.org/web/20221221201151/http://www.asas.or.jp/jsaae/jsaae/aatex/12-2-5.html. Läst 21 december 2022. 
  5. ^ ”New England Anti-Vivisection Society” (på engelska). Wikipedia. 2022-04-30. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=New_England_Anti-Vivisection_Society&oldid=1085417502. Läst 21 december 2022. 
  6. ^ Clemedson, Cecilia; Nordin-Andersson, Marika; Bjerregaard, Henning F.; Clausen, Jørgen; Forsby, Anna; Gustafsson, Helena (2002). ”Development of an in vitro test battery for the estimation of acute human systemic toxicity: An outline of the EDIT project. Evaluation-guided Development of New In Vitro Test Batteries”. Alternatives to laboratory animals: ATLA 30 (3): sid. 313–321. doi:10.1177/026119290203000309. ISSN 0261-1929. PMID 12106010. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12106010/. Läst 21 december 2022. 
  7. ^ Walum, Eric; Tähti, Hanna; Kolman, Ada (2011-09). ”The tenth anniversary of the Björn Ekwall memorial foundation”. Alternatives to laboratory animals: ATLA 39 (4): sid. 389–402. doi:10.1177/026119291103900413. ISSN 0261-1929. PMID 21942549. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21942549/. Läst 21 december 2022. 
  8. ^ Clemedson, Cecilia; Nordin-Andersson, Marika; Bjerregaard, Henning F.; Clausen, Jørgen; Forsby, Anna; Gustafsson, Helena (2002-05). ”Development of an In Vitro Test Battery for the Estimation of Acute Human Systemic Toxicity: An Outline of the EDIT Project” (på engelska). Alternatives to Laboratory Animals 30 (3): sid. 313–321. doi:10.1177/026119290203000309. ISSN 0261-1929. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/026119290203000309. Läst 21 december 2022. 
  9. ^ ”Björn Ekwall's research while affiliated with Uppsala University and other places”. ResearchGate. https://www.researchgate.net/scientific-contributions/Bjoern-Ekwall-42775675. Läst 21 december 2022. 
  10. ^ https://stiftelsemedel.se/stiftelsen-bjrn-ekwalls-minnesfond/
  11. ^ Walum, Erik; Tähti, Hanna; Kolman, Ada (2011-09). ”The Tenth Anniversary of the Björn Ekwall Memorial Foundation” (på engelska). Alternatives to Laboratory Animals 39 (4): sid. 389–402. doi:10.1177/026119291103900413. ISSN 0261-1929. http://journals.sagepub.com/doi/10.1177/026119291103900413. Läst 21 december 2022. 
  12. ^ Fano, Alix (1 maj 1997). Lethal Laws: Animal Testing, Human Health and Environmental Policy. Läst 21 december 2022 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Björn_Ekwall&oldid=55972106”