Burmamajna

	Burmamajna; Status i världen: Livskraftig (lc)
	w
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Starar; Sturnidae
Släkte	Acridotheres
Art	Burmamajna; A. burmannicus
Vetenskapligt namn
	§ Acridotheres burmannicus
Auktor	(Jerdon, 1862)
Synonymer
	Sturnus burmannicus; Poliopsar cambodianus; Burmastare

Burmamajna^[2] (Acridotheres burmannicus) är en asiatisk fågel i familjen starar inom ordningen tättingar.^[3] Den inkluderade tidigare vinmajnan (A. leucocephalus) som underart. då med svenska namnet vithuvad majna på den sammanslagna arten.

Utseende

Burmamajna är en 21-23 centimeter lång stare med smutsvitt huvud och bröst. Ovansidan är mörk och undersidan grå. Stjärtspetsen är vit och det finns också en vit fläck på vingen. Närbesläktade vinmajna är mörkare grå ovan, med grårosa snarare än mellangrått på nacken och övre delen av manteln, mer beigefärgad stjärtspets, gul näbb med röd näbbrot (burmamajnan har orange näbb med svart näbbrot) samt mer rosa under snarare än grå.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Burmamajnan förekommer från Myanmar till centrala Thailand och sydvästligaste Kina (Yunnan). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderades vinmajnan (A. leucocephalus) i arten, med svenska namnet vithuvad majna på den sammanslagna arten. Vinmajnan urskildes dock 2016 som egen art av BirdLife International, 2022 av tongivande eBird/Clements och 2023 av International Ornithological Congress.^[3]^[6]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Sturnus, men flera genetiska studier visar att släktet är starkt parafyletiskt, där de flesta arterna är närmare släkt med majnorna i Acridotheres än med den europeiska staren (Sturnus vulgaris).^[7]^[8]

Levnadssätt

Burmamajna förekommer områden med kort växtlighet, som jordbruksområden, grässlätter och trädgårdar.^[4] Den lever av insekter och frukt som den söker efter mestadels på marken, men också i träd, i par och små flockar.^[5] Arten häckar mellan april och november och lägger flera kullar.^[5] Boet är en oordnad samling vegeation som placeras i ett trädhål, i halmtak eller under en takfot.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Namn

På svenska kallades arten tidigare burmastare men fick nya namnet vithuvad majna efter att genetiska studier avslöjade dess hemvist bland majnorna. När arten delades upp i två ändrades det svenska namnet återigen av BirdLife Sveriges taxonomikommitté, till det nuvarande.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Acridotheres burmannicus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ [a b] Feare, Chris; Craig, Adrian (1999). Starlings and Mynas. Princeton University Press. ISBN 0-7136-3961-X
^ [a b c d] Kirwan, G. M., A. J. F. Craig, J. del Hoyo, C. J. Feare, N. Collar, and D. A. Christie (2022). Burmese Myna (Acridotheres burmannicus), version 1.0. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.vibsta1.01
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.
^ Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.

Externa länkar

Wikispecies har information om Acridotheres burmannicus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör burmamajna.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Acridotheres burmannicus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[BLS-2] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 februari 2023.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[starlings-4] [a b] Feare, Chris; Craig, Adrian (1999). Starlings and Mynas. Princeton University Press. ISBN 0-7136-3961-X

[BOW-5] [a b c d] Kirwan, G. M., A. J. F. Craig, J. del Hoyo, C. J. Feare, N. Collar, and D. A. Christie (2022). Burmese Myna (Acridotheres burmannicus), version 1.0. In Birds of the World (B. K. Keeney, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.vibsta1.01

[IOC-6] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[7] Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.

[8] Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]