Dalabrigaden

	Dalabrigaden ; (NB 13)
	Vapen för Dalabrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Dalabrigaden
Datum	1949–2000
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Krigsförband
Del av	Mellersta militärområdet
Föregångare	Dalregementet
Storlek	Norrlandsbrigad
Högkvarter	Falu garnison
Förläggningsort	Falun
Färger	Gult och blått
Marsch	"Stenbocksmarschen" (Lindsten)
Dekorationer	DalabrigGM/SM/BM ; DalregbrigMSM
Segernamn	Lützen (1632); Leipzig (1642); Lund (1676); Landskrona (1677); Narva (1700); Düna (1701); Kliszów (1702); Holovczyn (1708); Malatitze (1708); Gadebusch (1712)
Befälhavare
Brigadchef	Öv. Rutger Simonsson
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1963
Förbandstecken m/1963
Standar

Dalabrigaden (NB 13) var en Norrlandsbrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandsledningen var förlagd i Falu garnison i Falun.^[2]^[3]

Historik

Dalabrigaden sattes upp åren 1949–1951 under namnet Dalabrigaden (IB 13), genom att fältregementet (krigsförbandet) Dalregementet (IR 13) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till infanteribrigad. Åren 1949–1992 hade Dalabrigaden en systerbrigad vars namn var Kopparbergsbrigaden (IB 43), vilken genom försvarsutredning 88 fasades ut 1992 till en territorialförsvarsbrigad.^[4]^[2]

Dalabrigaden var ursprungligen en infanteribrigad, men kom 1986 att bli den femte och sista brigaden som omorganiserades till en Norrlandsbrigad. Förbandet fick då den nya beteckningen NB 13. År 1994 avskildes brigaden från Dalregementet och blev från den 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). I samband med försvarsbeslutet 2000 upplöstes och avvecklades brigaden den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2001, då avvecklingen av förbandet ansågs slutförd.^[5]

Verksamhet

Brigaden var en av fyra Norrlandsbrigder som skulle mekaniseras och utrustas med Stridsfordon 90 samt det rysktillverkade pansarskyttefordonet MT-LB (svensk benämning Pbv 401), ett beslut som togs genom försvarsbeslutet 1992. Organisationen brigaden skulle gå in i benämndes NB 2000, en organisation som skulle vara i produktion 2004 och helt genomförd 2006. Således hann bara delar av brigaden utbildas i den nya organisationen innan den avvecklades 2000.

Bataljoner

1. norrlandsskyttebataljonen (Strf 90)
2. norrlandsskyttebataljonen (Pbv 401)
3. norrlandsskyttebataljonen (Pbv 401)
4. norrlandsrobotskyttebataljonen (Pvrb 55/TOW)
Norrlandsluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
Norrlandshaubitsbataljon (Haub 77A)
Norrlandsunderhĺllsbataljonen

Utbildningskompanier

Livkompaniet (Husby kompani), utbildade kompanibefälsvärnpliktiga (KB).
Västerdalarnas kompani, utbildade ett stabs/maskinkompani ingående i Pionjärbataljon.
Gagnefs kompani, utbildade ett mekaniserat skyttekompani med pansarbandvagn 401.
Gustafs kompani, utbildade ett pansarvärnskompani robot 55 med mörkerstridsförmåga.
Leksands kompani, utbildade en hemvärnspluton samt underhålls- och understödsdelar åt övriga enheter.
Mora kompani utbildade depå-, bevaknings-, mobförråds- och förplägnadssoldater till depåförbanden i Falu garnison.

Internationell verksamhet

Åren 1995-1996 svarade brigaden för att sätta upp den femte bosnienbataljonen, BA 05, vilken blev den första svenska truppstyrkan under NATO-befäl.

Heraldik och traditioner

Dalabrigaden delade heraldik och traditioner med Dalregementet.^[2]

Förbandschefer

Brigadchefer åren 1949–2000. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande regementschef samt utbildningschef vid Dalregementet.^[3]

1949–1963: ???
1963–1966: Överstelöjtnant Sven Körlof
1966–1969: Överstelöjtnant Hans Lundbergh
1969–1973: ???
1973–1978: Överste Nils Österlund
1978–1982: Överste Fredrik Gyllenram
1982–1984: Överste Bertel Österdahl
1985–1987: Överste Sven Holmén
1988–1990: Överste Anders Håkansson
1990–1994: Överste Björn Hedskog
1994–1996: Överste Rolf Dahlström ^[g]
1996–1997: Överstelöjtnant Olle Nilsson ^[h]
1997–1999: Överste Anders Lindström
1999–2000: Överste Rutger Simonsson

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Dalabrigaden	1949-10-01	–	2000-06-30
Avvecklingsorganisation	2000-07-01	–	2001-06-30

**Beteckningar**
IB 13	1949-10-01	–	1986-??-??
NB 13	1986-??-??	–	2000-06-30

**Förläggningsort**
Falu garnison (F)	1949-10-01	–	2001-06-30

Galleri

Vaktkasernen vid kasernetablissementet.
Vy över framsidan av kasern etablissemanget med kanslihus samt B-kasernen
Vy över framsidan av B-kasernen
Vy över framsidan av C-kasernen
Minnessten över tilldelande av ny fana 1998

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Dalregementet
^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 maj 1996.^[1]
^ Förtjänstmedalj i guld, silver och brons instiftad 1995.
^ Minnesmedalj i silver instiftad 2000.
^ Simonsson blev sista chefen för brigaden.
^ Från 1996 tillträdde Rolf Dahlström som chef tillika försvarsområdesbefälhavare för Dalregementet.
^ Olle Nilsson var tillförordnande chef åren 1996–1997.

Noter

^ Sandberg (2007), s. 49
^ [a b c] Braunstein (2003), s. 324
^ [a b] Kjellander (2003), s. 254
^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 15 februari 2017.
^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413091329/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 22 juni 2018.

Tryckta källor

Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8

Externa länkar

Dalregementets olika tygmärken
Wikimedia Commons har media som rör Dalabrigaden.
Bilder & media

[1] Åren 1949–1994 var brigaden en del av Dalregementet

[2] Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949

[4] Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 maj 1996.^[1]

[5] Förtjänstmedalj i guld, silver och brons instiftad 1995.

[6] Minnesmedalj i silver instiftad 2000.

[7] Simonsson blev sista chefen för brigaden.

[12] Från 1996 tillträdde Rolf Dahlström som chef tillika försvarsområdesbefälhavare för Dalregementet.

[13] Olle Nilsson var tillförordnande chef åren 1996–1997.

[3] Sandberg (2007), s. 49

[Braunstein_(2003),_s._324-8] [a b c] Braunstein (2003), s. 324

[Kjellander_(2003),_s._254-9] [a b] Kjellander (2003), s. 254

[10] ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 15 februari 2017.

[11] ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413091329/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 22 juni 2018.

[a]

[b]

[c]

[d]

[e]

[f]

[2]

[3]

[4]

[5]

[g]

[h]

[1]