Hoppa till innehållet

Epålett

Från Wikipedia
Fr. v. t. h.: epålett, axelträns, axelklaff.

Epålett (av franska épaulette, av franska épaule axel) eller axelstycke är en del av vissa uniformer. Den är oftast gjord av metall och överklädd med textil, ofta guldfärgad. Den bärs fäst på axeln (en på varje) på kavaj eller jacka. Epåletten är en kvarleva från riddarrustningen och var ursprungligen avsedd att vara skydd mot hugg.[1] En föregångare till epåletten var en axelprydnad av snöre, som nedtill slutade i en tjock knut, och den användes under senare delen av 1700-talet. Ur den uppstod den röda, vävda epålett med fransar som under revolutionstiden anlades i Frankrike och som där användes ända till 1900-talet. Till officersuniformen anlades epåletter av metall ungefär samtidigt.

Gradbeteckning placerades ofta på epåletten. Även förekomst av nedhängande fransar (buljoner) kunde utmärka grad. Gradbeteckningar kunde även vara fastsydda på epålettslejfen som är fastsydd i vapenrocken. Detta förekom bland annat i den amerikanska armén och den franska flottan. Denna typ av gradbeteckning kunde då användas även när epåletten inte bars.

Kring förra sekelskiftet var bruket av epåletter i hela världen förknippat med paraduniform och motsvarande högtidsdräkter utom för lansiärer, chevaux-légeres och ulaner i Ryssland och de tyska staterna där de bars till daglig dräkt av traditionella militärsociala skäl.

Major vid Livgardets kavalleri bärande uniform m/1895 för Livgardet till häst (K 1) och epålett m/1845 med buljoner.

Bruk av epåletter i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Epåletter infördes i Sverige 1792 efter fransk förebild och var i bruk fram till 1932. Epåletterna utgjorde en del av gradbeteckningen och ibland kunde epåletterna och dess utsmyckningar vara olika på höger respektive vänster axel.[2] I den svenska arméns uniform m/1906 var epåletten utesluten, men behölls till övriga uniformer av äldre modeller. Epåletter avskaffades till paraduniform 1932 i en generalorder daterad 21 november 1931,[3] men återinfördes officiellt 1994 tillsammans med kartuschlådor efter att åter ha använts inofficiellt för första gången vid bland annat Riksmötets öppnande den 6 oktober 1992.[4]

Innan avskaffandet bars epåletterna till stor- och liten paraddräkt. Epåletterna fästes i s.k. epålettslejfar av olika utföranden som var fastsydda på vapenrocken. Epålettslejfen kunde vara gjord av galoner eller brodyr i guld eller silver, eller vara gjord av en enkel metallkedja. Efter återinförandet på 90-talet bärs epåletter enbart till stor paraddräkt, medan lösa axelklaffar ersätter vid liten paraddräkt och daglig dräkt. Detta är dels på grund av att det försvårar vapenrörelser och dels att de slits onödigt mycket.[4]

Epåletterna som används idag till paraduniformer i Försvarsmakten är:[5]

År 1895 infördes Oscar II:s namnchiffer på gardesförbandens epåletter, vilket 1908 ändrades till Gustaf V.[2] Tilläggsåret "-1895" syftar alltså till att epåletten idag bär namnchiffer. Efter återinförandet på 90-talet bär gardesförbanden regerande monarks namnchiffer i guldmetall på epåletterna, idag kung Carl XVI Gustaf.

Gradbeteckningar på epåletter i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Vid införandet av epåletterna 1792 bar man crepiner (rullar av textilmaterial, ibland med stomme av trä, och besatta med små öglor av metall), buljoner (spiraler av tunna metallskenor) och fransar i kombination med olika kronor (kungliga och grevliga), olika på höger respektive vänster axel.

Carl August Ehrensvärd i uniform med epålett för en generalamiral (fältmarskalk).
Johan af Puke i uniform med epåletter för en konteramiral i flottan.

Enligt reglerna 1792 bars epåletter enligt följande[6]:

Grad Vänster axel Höger axel
Fältmarskalk/Generalamiral Crepiner och bouilloner, 1 konglig krona och 3 grevliga kronor Crepiner och bouilloner samt 3 grevliga kronor
General/Amiral Crepiner och bouilloner 3 grevliga kronor Crepiner och bouilloner 3 grevliga kronor
Generallöjtnant/Viceamiral Crepiner och bouilloner 3 grevliga kronor Crepiner och bouilloner 1 konglig krona
Generalmajor/Konteramiral Crepiner och bouilloner 1 konglig krona Crepiner och bouilloner 1 konglig krona
Överste/Kommendör Crepiner och bouilloner 1 konglig krona Crepiner och bouilloner
Överstelöjtnant/Kommendörkapten Crepiner och bouilloner Bouilloner
Major Bouilloner Bouilloner
Kapten/Ryttmästare Bouilloner Fransar
Löjtnant Fransar Fransar
Underlöjtnant Fransar Utan fransar
Kornet/Fänrik Fransar Ingen epålett, utan guld eller silversnodd

Enligt 1836 års rulla bärs epåletter enligt följande:[2]

Grad Stjärnor Buljoner
Fältmarskalk Namnchiffer

Korslagda stavar

Grova
General Namnchiffer

3 stjärnor

Grova
General-Lieutenant Namnchiffer

2 stjärnor

Grova
General-Major Namnchiffer

1 stjärna

Grova
General-Adjutant el.

Öfverste

Kunglig krona Grova
Öfverste-Lieutenant 3 stjärnor Fina
Major 2 stjärnor Fina
Capitaine 3 stjärnor -
Lieutenant 2 stjärnor -
Under Lieutenant 1 stjärna -

Enligt 1901 års rulla bärs epåletter enligt följande:

"Lika på båda epåletterna och, så vidt sig göra låter, å nedre delen af mattan."[7]

Grad Stjärnor Buljoner
General 3 stjärnor Grofva glitterbuljoner
Generallöjtnant 2 stjärnor Grofva glitterbuljoner
Generalmajor 1 stjärna Grofva glitterbuljoner
Öfverste 3 stjärnor Gröfre blanka buljoner
Öfverstelöjtnant 2 stjärnor Fina blanka buljoner
Major 1 stjärna Fina blanka buljoner
Kapten/Ryttmästare 3 stjärnor -
Löjtnant 2 stjärnor -
Underlöjtnant 1 stjärna -

Stjärnor om tre bärs med en stjärna över två.

  1. ^ Epålett i Nordisk familjebok (första upplagan, 1881)
  2. ^ [a b c] Karlsson, Tore (1980). Uniformsdetaljer 
  3. ^ Braunstein, Christian (1997). Uniformer m/ä - förr och nu 
  4. ^ [a b] Wallerfeldt, Bengt, red (2001-2002). K 1 1928-2000 
  5. ^ ”Uniformsreglemente för Försvarsmakten 2015”. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143444/http://dokument.forsvarsmakten.se/unibest/Unibest_FM_2015/. Läst 15 januari 2017. 
  6. ^ [Uniformsdetaljer, Tore Karlsson]
  7. ^ Svenska arméns rulla 1901. P. A. Norstedt & Söner. 1901