Europeiska cupvinnarcupen i fotboll

	Europeiska cupvinnarcupen i fotboll
Sport(er)	Fotboll
Tidpunkt	Augusti–maj
År	1960–1999
Geografisk omfattning	Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör	Uefa
Sista mästare	Lazio (1998/99)
Flest titlar	Barcelona (4)

Uppslagsordet ”Cupvinnarcupen i fotboll” leder hit. För andra betydelser, se Cupvinnarcupen.

Europeiska cupvinnarcupen i fotboll, oftast bara kallad Cupvinnarcupen, var en fotbollsturnering för klubblag i Europa. Turneringen, som arrangerades av Uefa varje säsong utom den första, spelades första gången säsongen 1960/61 och sista gången säsongen 1998/99. I cupen deltog vinnarna av de nationella cuperna, det vill säga Svenska cupen, FA-cupen, Copa del Rey och så vidare. Då Cupvinnarcupen upphörde kom dessa klubbar i stället att spela i Uefacupen, som numera heter Uefa Europa League.

Engelska klubbar var de mest framgångsrika genom åren med åtta finalvinster och fem finalförluster. Spanska klubbar var näst bäst med sju finalvinster och sju finalförluster. Barcelona var den mest framgångsrika klubben med fyra finalvinster och två finalförluster.

Vid åtta tillfällen gick den regerande mästaren av Cupvinnarcupen till final säsongen efter titeln, men varje gång blev det förlust. Ingen klubb lyckades alltså försvara sin titel.^[1]

Historia

Efter framgångarna för Europacupen och Mässcupen, vilka båda startade 1955, växte tanken på ytterligare en klubblagsturnering i Europa fram, där denna gång vinnarna av de nationella cuperna skulle delta. Cupens första säsong, säsongen 1960/61, arrangerades inte av Uefa utan av kommittén som arrangerade Mitropacupen.^[2]

Från början var det ingen större entusiasm bland de klubbar som var kvalificerade att delta. Många länder hade ingen nationell cup och där en sådan fanns var den ofta lågt ansedd prestigemässigt. Bara tio klubbar ställde upp under den första säsongen, som vanns av Fiorentina.

Cupen fick dock positiv respons från supportrar och media, och till nästföljande säsong tog Uefa över arrangörskapet. Den här gången tackade alla klubbar som var kvalificerade ja till att delta. Säsongen 1965/66 infördes bortamålsregeln och det var första gången någonsin som den regeln tillämpades någonstans.^[3] Till 1968 hade alla Uefas dåvarande medlemsländer infört en nationell cup så att de kunde skicka en representant till Cupvinnarcupen.

I takt med att Uefa Champions League, som Europacupen bytt namn till, växte i prestige och omfång, speciellt efter att inte bara ettorna utan även tvåorna i de största ländernas ligor fick delta från och med säsongen 1997/98, minskade Cupvinnarcupens prestige och intresset för cupen sjönk. Inför att Uefa Champions League skulle expandera ytterligare säsongen 1999/00, då även några treor och fyror skulle få delta, bestämde Uefa att man skulle lägga ned Cupvinnarcupen och i stället låta mästarna av de nationella cuperna få delta i Uefacupen.^[3] Cupens sista mästare säsongen 1998/99 blev Lazio.

Cupvinnarcupen spelades alltid som en ren utslagsturnering; något gruppspel förekom inte. Finalen avgjordes i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena, utom första säsongen då den avgjordes i ett dubbelmöte hemma/borta.

Mästaren av Cupvinnarcupen fick från och med 1972 och ända fram till cupens nedläggning 1999 inför nästkommande säsong möta mästaren av Europacupen/Uefa Champions League i Uefa Super Cup. Den första upplagan av denna turnering var dock inte sanktionerad av Uefa och de två första upplagorna spelades i januari året efter det att klubbarna blev mästare. Turneringen spelades inte alls 1974, 1981 och 1985. Om man inte räknar med den första upplagan spelades turneringen 24 gånger med deltagande från Cupvinnarcupen, varav mästaren av Cupvinnarcupen vann hälften av gångerna. Sedan 2000 möter mästarna av Uefa Champions League i stället mästarna av Uefacupen/Uefa Europa League.^[4]

Finalresultat

1960/61

Säsongen 1960/61 avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.^[5]

Säsong	Hemmalag	Resultat	Bortalag	Arena	Anmärkning
1960/61	Rangers	0–2	Fiorentina	Ibrox Park, Glasgow	Första finalen med en skotsk klubb. Första finalen med en italiensk klubb.
1960/61	Fiorentina	2–1	Rangers	Stadio Comunale, Florens

1961/62–1998/99

Från och med säsongen 1961/62 avgjordes finalen i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena.^[5]

Säsong	Vinnare	Resultat	Förlorare	Arena	Anmärkning
1961/62	Atlético Madrid	1–1 (e.f.)	Fiorentina	Hampden Park, Glasgow	Första finalen med en spansk klubb. Första finalen att gå till omspel.
1961/62	Atlético Madrid	3–0	Fiorentina	Neckarstadion, Stuttgart
1962/63	Tottenham Hotspur	5–1	Atlético Madrid	Feijenoordstadion, Rotterdam	Första finalen med en engelsk klubb.
1963/64	Sporting Lissabon	3–3 (e.f.)	MTK Budapest	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen med en ungersk klubb.
1963/64	Sporting Lissabon	1–0	MTK Budapest	Bosuilstadion, Antwerpen
1964/65	West Ham United	2–0	1860 München	Wembley Stadium, London	Första finalen med en västtysk klubb.
1965/66	Borussia Dortmund	2–1 (e.f.)	Liverpool	Hampden Park, Glasgow	Första finalen att avgöras efter förlängning.
1966/67	Bayern München	1–0 (e.f.)	Rangers	Städtisches Stadion, Nürnberg
1967/68	Milan	2–0	Hamburg	Feijenoordstadion, Rotterdam	Svensken Kurt Hamrin gjorde båda målen.
1968/69	Slovan Bratislava	3–2	Barcelona	St. Jakob-stadion, Basel	Första finalen med en tjeckoslovakisk klubb.
1969/70	Manchester City	2–1	Górnik Zabrze	Praterstadion, Wien	Första finalen med en polsk klubb.
1970/71	Chelsea	1–1 (e.f.)	Real Madrid	Karaiskakis-stadion, Pireus	Sista finalen att gå till omspel.
1970/71	Chelsea	2–1	Real Madrid	Karaiskakis-stadion, Pireus	Sista finalen att gå till omspel.
1971/72	Rangers	3–2	Dynamo Moskva	Camp Nou, Barcelona	Första finalen med en sovjetisk klubb.
1972/73	Milan	1–0	Leeds United	Kaftanzogliostadion, Thessaloniki	Milan blev första klubb att vinna två gånger.
1973/74	Magdeburg	2–0	Milan	Feijenoordstadion, Rotterdam	Första finalen med en östtysk klubb.
1974/75	Dynamo Kiev	3–0	Ferencváros	St. Jakob-stadion, Basel
1975/76	Anderlecht	4–2	West Ham United	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen med en belgisk klubb.
1976/77	Hamburg	2–0	Anderlecht	Olympiastadion, Amsterdam
1977/78	Anderlecht	4–0	Austria Wien	Parc des Princes, Paris	Första finalen med en österrikisk klubb. Anderlechts tredje raka final.
1978/79	Barcelona	4–3 (e.f.)	Fortuna Düsseldorf	St. Jakob-stadion, Basel
1979/80	Valencia	0–0 (e.f.)	Arsenal	Heyselstadion, Bryssel	Första finalen att sluta mållös. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Valencia vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
1980/81	Dinamo Tbilisi	2–1	Carl Zeiss Jena	Rheinstadion, Düsseldorf
1981/82	Barcelona	2–1	Standard Liège	Camp Nou, Barcelona	Matchen spelades på Barcelonas hemmaarena.
1982/83	Aberdeen	2–1 (e.f.)	Real Madrid	Ullevi, Göteborg
1983/84	Juventus	2–1	Porto	St. Jakob-stadion, Basel	Fjärde finalen i rad att sluta 2–1.
1984/85	Everton	3–1	Rapid Wien	Feijenoordstadion, Rotterdam
1985/86	Dynamo Kiev	3–0	Atlético Madrid	Stade de Gerland, Lyon
1986/87	Ajax	1–0	Lokomotive Leipzig	Olympiastadion, Aten	Första finalen med en nederländsk klubb.
1987/88	Mechelen	1–0	Ajax	Stade de la Meinau, Strasbourg
1988/89	Barcelona	2–0	Sampdoria	Wankdorfstadion, Bern	Barcelona blev första klubb att vinna tre gånger.
1989/90	Sampdoria	2–0 (e.f.)	Anderlecht	Ullevi, Göteborg
1990/91	Manchester United	2–1	Barcelona	Feijenoordstadion, Rotterdam
1991/92	Werder Bremen	2–0	Monaco	Estádio da Luz, Lissabon	Första finalen med en tysk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1992/93	Parma	3–1	Royal Antwerp	Wembley Stadium, London
1993/94	Arsenal	1–0	Parma	Parken, Köpenhamn
1994/95	Real Zaragoza	2–1 (e.f.)	Arsenal	Parc des Princes, Paris
1995/96	Paris Saint-Germain	1–0	Rapid Wien	Kung Baudouin-stadion, Bryssel
1996/97	Barcelona	1–0	Paris Saint-Germain	Feijenoordstadion, Rotterdam	Barcelona blev första klubb att vinna fyra gånger.
1997/98	Chelsea	1–0	Stuttgart	Råsunda fotbollsstadion, Solna
1998/99	Lazio	2–1	Mallorca	Villa Park, Birmingham

Finaler per klubb

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Cupvinnarcupen.^[5]

Nr	Klubb	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	Barcelona Barcelona	4	2	1979, 1982, 1989, 1997	1969, 1991
2	Anderlecht Anderlecht	2	2	1976, 1978	1977, 1990
3	Milan Milan	2	1	1968, 1973	1974
4	Dynamo Kiev Dynamo Kiev	2	0	1975, 1986	-
4	Chelsea Chelsea	2	0	1971, 1998	-
6	Atletico Madrid Atlético Madrid	1	2	1962	1963, 1986
	Rangers Rangers	1	2	1972	1961, 1967
	Arsenal Arsenal	1	2	1994	1980, 1995
9	Fiorentina Fiorentina	1	1	1961	1962
	West Ham United West Ham United	1	1	1965	1976
	Hamburg Hamburg	1	1	1977	1968
	Ajax Ajax	1	1	1987	1988
	Sampdoria Sampdoria	1	1	1990	1989
	Parma Parma	1	1	1993	1994
	Paris Saint-Germain Paris Saint-Germain	1	1	1996	1997
16	Tottenham Hotspur Tottenham Hotspur	1	0	1963	-
	Sporting Lissabon Sporting Lissabon	1	0	1964	-
	Borussia Dortmund Borussia Dortmund	1	0	1966	-
	Bayern Mynchen Bayern München	1	0	1967	-
	Slovan Bratislava Slovan Bratislava	1	0	1969	-
	Manchester City Manchester City	1	0	1970	-
	Magdeburg Magdeburg	1	0	1974	-
	Valencia Valencia	1	0	1980	-
	Dinamo Tbilisi Dinamo Tbilisi	1	0	1981	-
	Aberdeen Aberdeen	1	0	1983	-
	Juventus Juventus	1	0	1984	-
	Everton Everton	1	0	1985	-
	Mechelen Mechelen	1	0	1988	-
	Manchester United Manchester United	1	0	1991	-
	Werder Bremen Werder Bremen	1	0	1992	-
	Real Zaragoza Real Zaragoza	1	0	1995	-
	Lazio Lazio	1	0	1999	-
33	Real Madrid Real Madrid	0	2	-	1971, 1983
33	Rapid Wien Rapid Wien	0	2	-	1985, 1996
35	MTK Budapest MTK Budapest	0	1	-	1964
	1860 Mynchen 1860 München	0	1	-	1965
	Liverpool Liverpool	0	1	-	1966
	Gornik Zabrze Górnik Zabrze	0	1	-	1970
	Dynamo Moskva Dynamo Moskva	0	1	-	1972
	Leeds United Leeds United	0	1	-	1973
	Ferencvaros Ferencváros	0	1	-	1975
	Austria Wien Austria Wien	0	1	-	1978
	Fortuna Dysseldorf Fortuna Düsseldorf	0	1	-	1979
	Carl Zeiss Jena Carl Zeiss Jena	0	1	-	1981
	Standard Liege Standard Liège	0	1	-	1982
	Porto Porto	0	1	-	1984
	Lokomotive Leipzig Lokomotive Leipzig	0	1	-	1987
	Monaco Monaco	0	1	-	1992
	Royal Antwerp Royal Antwerp	0	1	-	1993
	Stuttgart Stuttgart	0	1	-	1998
	Mallorca Mallorca	0	1	-	1999

Finaler per land

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Cupvinnarcupen.^[5]

Nr	Land	Vinster	Förluster	Vinstår	Förlustår
1	England England	8	5	1963, 1965, 1970, 1971, 1985, 1991, 1994, 1998	1966, 1973, 1976, 1980, 1995
2	Spanien Spanien	7	7	1962, 1979, 1980, 1982, 1989, 1995, 1997	1963, 1969, 1971, 1983, 1986, 1991, 1999
3	Italien Italien	7	4	1961, 1968, 1973, 1984, 1990, 1993, 1999	1962, 1974, 1989, 1994
4	Tyskland Tyskland^[a]	5	6	1966, 1967, 1974, 1977, 1992	1965, 1968, 1979, 1981, 1987, 1998
5	Belgien Belgien	3	4	1976, 1978, 1988	1977, 1982, 1990, 1993
6	Skottland Skottland	2	2	1972, 1983	1961, 1967
7	Ukraina Ukraina^[b]	2	0	1975, 1986	-
8	Frankrike Frankrike	1	2	1996	1992, 1997
9	Portugal Portugal	1	1	1964	1984
9	Nederländerna Nederländerna	1	1	1987	1988
11	Slovakien Slovakien^[c]	1	0	1969	-
11	Georgien Georgien^[d]	1	0	1981	-
13	Österrike Österrike	0	3	-	1978, 1985, 1996
14	Ungern Ungern	0	2	-	1964, 1975
15	Polen Polen	0	1	-	1970
15	Ryssland Ryssland^[e]	0	1	-	1972

^ Inklusive Västtyskland (3–3) och Östtyskland (1–2)
^ Inklusive Sovjetunionen (2–0)
^ Inklusive Tjeckoslovakien (1–0)
^ Inklusive Sovjetunionen (1–0)
^ Inklusive Sovjetunionen (0–1)

Maratontabell

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Cupvinnarcupens historia. Vinst ger två poäng.^[6]

Nr	Klubb	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Barcelona Barcelona	85	50	18	17	178	87	+91	118
2	Atletico Madrid Atlético Madrid	62	38	13	11	118	57	+61	89
3	Rangers Rangers	54	27	11	16	100	62	+38	65
4	Anderlecht Anderlecht	44	29	3	12	86	34	+52	61
5	Chelsea Chelsea	39	23	10	6	81	28	+53	56
6	Rapid Wien Rapid Wien	52	19	17	16	87	73	+14	55
7	Paris Saint-Germain Paris Saint-Germain	38	24	6	8	66	27	+39	54
8	Benfica Benfica	42	21	12	9	67	34	+33	54
9	Bayern Mynchen Bayern München	39	19	14	6	67	36	+31	52
10	Aberdeen Aberdeen	39	22	5	12	79	37	+42	49

Flest matcher

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Cupvinnarcupens historia.^[7]

Nr	Spelare	Matcher	År	Klubb(ar)
1	Ed de Goey	44	1991–1999	Feyenoord (28), Chelsea (16)
2	Klaus Allofs	39	1978–1992	Fortuna Düsseldorf (17), Köln (4), Marseille (8), Werder Bremen (10)
3	Arie Haan	38	1975–1982	Anderlecht (29), Standard Liège (9)
4	Roberto Mancini	37	1985–1999	Sampdoria (30), Lazio (7)
5	Rob Rensenbrink	35	1970–1978	Club Brugge (6), Anderlecht (29)
	Gianluca Vialli	35	1985–1999	Sampdoria (22), Chelsea (13)
	Rob Witschge	35	1986–1995	Ajax (14), Feyenoord (21)
8	José Ramón Alexanko	34	1981–1991	Barcelona (34)
9	Sandy Jardine	33	1967–1981	Rangers (33)
	Hans Krankl	33	1972–1985	Rapid Wien (21), Barcelona (12)
	Don Murray	33	1964–1974	Cardiff City (33)

Flest mål

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Cupvinnarcupens historia.^[8]

Nr	Spelare	Mål	Matcher	Målsnitt	År	Klubb(ar)
1	Rob Rensenbrink	25	35	&&&&&&&&&&&&&&00.7100000,71	1970–1978	Club Brugge (2), Anderlecht (23)
2	Gerd Müller	20	25	&&&&&&&&&&&&&&00.8000000,8	1966–1972	Bayern München (20)
2	Gianluca Vialli	20	35	&&&&&&&&&&&&&&00.5700000,57	1985–1999	Sampdoria (13), Chelsea (7)
4	François Van der Elst	18	30	&&&&&&&&&&&&&&00.6000000,6	1973–1978	Anderlecht (18)
5	Roger Claessen	17	23	&&&&&&&&&&&&&&00.7400000,74	1965–1971	Standard Liège (16), Beerschot (1)
5	Hans Krankl	17	33	&&&&&&&&&&&&&&00.5200000,52	1972–1985	Rapid Wien (8), Barcelona (9)
7	Kurt Hamrin	16	23	&&&&&&&&&&&&&&00.7000000,7	1960–1968	Fiorentina (12), Milan (4)
7	Mendonça	16	23	&&&&&&&&&&&&&&00.7000000,7	1961–1969	Atlético Madrid (14), Barcelona (2)
9	Włodzimierz Lubański	15	17	&&&&&&&&&&&&&&00.8800000,88	1969–1971	Górnik Zabrze (15)
9	Hristo Stoitjkov	15	28	&&&&&&&&&&&&&&00.5400000,54	1988–1997	CSKA Sofia (7), Barcelona (6), Parma (2)

Se även

Referenser

Noter

^ ”The CWC Jinx” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/miscellaneous/cwc.html#jinx. Läst 29 juli 2019.
^ ”Cup Winners' Cup” (på engelska). FootballHistory.org. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413083003/https://www.footballhistory.org/tournament/cup-winners-cup.html. Läst 29 juli 2019.
^ [a b] ”Cup Winners' Cup: Winners, history & why European tournament ended” (på engelska). Goal. 10 mars 2019. Arkiverad från originalet den 29 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190729100243/https://www.goal.com/en-ph/news/cup-winners-cup-winners-history-why-european-tournament/9hz9qwmwamv61urqydxc4dwm2. Läst 29 juli 2019.
^ ”European Super Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tabless/sup.html. Läst 29 juli 2019.
^ [a b c d] ”European Cup Winners' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tablese/ec2.html. Läst 29 juli 2019.
^ ”Cup Winners Cup » All-time league table” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_table/ec-der-pokalsieger. Läst 29 juli 2019.
^ ”Cup Winners Cup » All-time appearances” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_top_player/ec-der-pokalsieger/1. Läst 29 juli 2019.
^ ”Cup Winners Cup » All-time Topscorers” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_goalgetter/ec-der-pokalsieger/tore/1. Läst 29 juli 2019.

Webbkällor

”History” (på engelska). Uefa. 13 juli 2005. Arkiverad från originalet den 31 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110131062024/http://en.archive.uefa.com/competitions/ecwc/history/index.html. Läst 29 juli 2019.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Europeiska cupvinnarcupen i fotboll.
Bilder & media

[6] Inklusive Västtyskland (3–3) och Östtyskland (1–2)

[7] Inklusive Sovjetunionen (2–0)

[8] Inklusive Tjeckoslovakien (1–0)

[9] Inklusive Sovjetunionen (1–0)

[10] Inklusive Sovjetunionen (0–1)

[1] ”The CWC Jinx” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/miscellaneous/cwc.html#jinx. Läst 29 juli 2019.

[2] ”Cup Winners' Cup” (på engelska). FootballHistory.org. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413083003/https://www.footballhistory.org/tournament/cup-winners-cup.html. Läst 29 juli 2019.

[goal-3] [a b] ”Cup Winners' Cup: Winners, history & why European tournament ended” (på engelska). Goal. 10 mars 2019. Arkiverad från originalet den 29 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190729100243/https://www.goal.com/en-ph/news/cup-winners-cup-winners-history-why-european-tournament/9hz9qwmwamv61urqydxc4dwm2. Läst 29 juli 2019.

[4] ”European Super Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tabless/sup.html. Läst 29 juli 2019.

[RSSSFCWC-5] [a b c d] ”European Cup Winners' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tablese/ec2.html. Läst 29 juli 2019.

[11] ”Cup Winners Cup » All-time league table” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_table/ec-der-pokalsieger. Läst 29 juli 2019.

[12] ”Cup Winners Cup » All-time appearances” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_top_player/ec-der-pokalsieger/1. Läst 29 juli 2019.

[13] ”Cup Winners Cup » All-time Topscorers” (på engelska). Worldfootball.net. https://www.worldfootball.net/alltime_goalgetter/ec-der-pokalsieger/tore/1. Läst 29 juli 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[a]

[b]

[c]

[d]

[e]

[6]

[7]

[8]