Folkets befrielsearmé
| Folkets befrielsearmé 中国人民解放军 | |
 Väpnade styrkornas flagga | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 1 augusti 1927 |
| Land |  Kina |
| Lojalitet |  Kinas kommunistiska parti |
| Försvarsgren |  FBAs markstridskrafter  FBAs flotta FBAs flygvapen FBAs raketstridskrafter |
| Roll | beväpnade styrkor, paramilitära styrkor |
| Storlek | 2 100 000 |
| Befälhavare | |
| Ordförande i Centrala militärkommissionen | Xi Jinping |
Folkets befrielsearmé, förkortas FBA, är det officiella namnet på det kinesiska kommunistpartiet i Folkrepubliken Kinas militära styrkor.[1] Det är den viktigaste militära styrkan i Folkrepubliken Kina. FBA består av fem försvarsgrenar: markstyrkan, flottan, flygvapnet, raketstyrkan och den strategiska stödstyrkan. Den står under ledning av Centrala militärkommissionen (CMC) med dess ordförande som överbefälhavare. Den grundades av Kinas kommunistiska parti 1927 och lyder under partiets Centrala militärkommission. Folkets befrielsearmé har kärnvapen och är en av världens största militära styrkor. Folkets befrielsearmé är organisatoriskt skild från Folkets beväpnade polis, som emellertid också lyder under Centrala militärkommissionen.
Armén är även idag i första hand kommunistiska partiets, inte statens, väpnade styrkor vars främsta uppgift är att bibehålla partiet i makt.[2][3][4] I militäreden, som soldaterna svär, nämns det kommunistiska partiet, och att följa det, innan hemlandet, och att försvara det eller dess medborgare.[5] Idag är majoriteten av de militära enheterna runt om i landet tilldelade ett av fem teaterkommandon efter geografiskt läge. FBA är världens största militärstyrka (exklusive paramilitära styrkor och reservstyrkor) och har den näst största försvarsbudgeten i världen. Kinas militärutgifter uppgick till 292 miljarder US-dollar 2022, vilket motsvarar 13 procent av världens försvarsutgifter. Landet är också en av de snabbast moderniserande militärerna i världen och har kallats en potentiell militär supermakt, med betydande regionalt försvar och stigande global maktprojektionsförmåga.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kommunisternas väpnade styrka går tillbaka till de trupper som deltog i Nanchangupproret den 1 augusti 1927 då den kallades "Kinas arbetare och bönders revolutionära armé". En stor del av armén officerare hade utbildats vid Militärhögskolan i Whampoa. Från 1928 användes namnet "Arbetarnas och böndernas röda armé", eller i dagligt tal "Röda armén" tills armén 1937, efter Japans invasion, delades i "Åttonde routearmén" och "Nya fjärde armén". De olika förband som kämpat mot japanerna i Manchuriet, organiserades efter japanernas kapitulation 1945 som Nordöstra Kinas folkdemokratiska armé. Samtliga styrkor slogs sedan ihop under det nuvarande namnet "Kinesiska folkets befrielsearmé" 1946, tre år före Folkrepubliken Kinas bildande 1949.
Indelning
[redigera | redigera wikitext]
Folkets befrielsearmé delas upp i marktrupper, flottan, flygvapnet och raketstyrkan.[1] Den är den enade organisationen för alla Kinas reguljära stridskrafter. På engelska skrivs det oftast ut PLA, People’s Liberation Army.[6]
Folkets befrielsearmé har också ansvar för Kinas rymdprogram.
Organisation
[redigera | redigera wikitext]Organisation och regioner
[redigera | redigera wikitext]Folkets befrielsearmé är formellt underordnad kommunistpartiets centrala militärkommission. En identisk kommission finns inom statsmakten, men den har ingen tydlig funktion även om den ofta består av i princip samma personer. Den centrala militärkommissionen har betydligt mer makt än försvarsministeriet vilket gör att kommunistpartiet håller makten över folkets befrielsearmé.[6]
Under militärkommissionen lyder de fyra högkvarteren (generalstaben, den allmänna politiska avdelningen, den allmänna logistiska avdelningen och avdelningen för krigsutrustning), de tre vapenslagen och de sju militärregionerna.
Den allmänna politiska avdelningen upprätthåller ett system med politiska kommissarier som följer en egen befälskedja för att säkerställa försvarets lojalitet mot kommunistpartiet och regeringen.
De sju militärregionerna har fått namn efter sina högkvarter och är:
- Shenyangs militärregion
- Pekings militärregion
- Lanzhous militärregion
- Jinans militärregion
- Nanjings militärregion
- Guangzhous militärregion
- Chengdus militärregion
Utrustning och materiel
[redigera | redigera wikitext]Befrielsearmén byggde länge sin doktrin på idén om "folkkriget", enligt vilken fienden skulle lockas djupt in på det egna territoriet och sedan övermannas av numerärt överlägsna, men tekniskt relativt enkla, styrkor. Efter Mao Zedongs död 1976 har denna doktrin övergivits till förmån för en doktrin som betonar en mer konventionell krigföring. Även om man arbetat för att modernisera armén har de begränsade militärbudgetarna till den enorma armén bidragit till är folkets befrielsearmé länge låg efter andra stormakter när det gäller vapensystem och logistik. Kuwaitkriget (1991) övertygade den kinesiska militärledningen att landet ligger långt efter USA och sedan dess har man införskaffat avancerad teknik främst från Ryssland men även börjat satsa på egen tillverkning. Från början av 00-talet fram till idag har Kina satsat mycket stora summor på att modifiera och förnya sin flotta och flygvapen.
Ekonomi
[redigera | redigera wikitext]Det är mycket svårt att få en övergripande uppfattning om den kinesiska försvarsbudgeten, då denna till stora delar är hemlig. De senaste åren har Kina förstärkt sin militära budget och stora inköp har gjorts i ny materiel. 2007 var den officiella budgeten 44,9 miljarder dollar.[6] 2010 har Kina den näst största försvarsbudgeten i världen endast överträffad av USA.
2024 var den budgeterad till 2 436 miljarder kronor. [7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”CIA -The world factbook - China”. Arkiverad från originalet den 12 november 2015. https://web.archive.org/web/20151112210954/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ch.html. Läst 18 augusti 2009.
- ^ ”An Expert Explains: The PLA and its relationship with China’s Communist Party” (på engelska). The Indian Express. 23 augusti 2020. https://indianexpress.com/article/explained/peoples-liberation-army-communist-party-of-china-6562035/. Läst 10 juli 2022.
- ^ ”The Chinese Communist Party” (på engelska). Council on Foreign Relations. https://www.cfr.org/backgrounder/chinese-communist-party. Läst 10 juli 2022.
- ^ ”Kiinan sotavoimien kehitys” (på finska). Maanpuolustus-lehti. 16 mars 2018. https://www.maanpuolustus-lehti.fi/kiinan-sotavoimien-kehitys/. Läst 10 juli 2022.
- ^ Lowsen, Ben. ”What Every Chinese PLA Soldier Knows (Part 1)” (på engelska). thediplomat.com. https://thediplomat.com/2016/04/what-every-chinese-pla-soldier-knows-part-1/. Läst 10 juli 2022.
- ^ [a b c] Encyclopædia Britannica på internet den 3 januari 2007, uppslagsord China
- ^ ”China increases 2024 defence budget by 7.2%” (på engelska). Janes Defence Budgets forecasts. Janes. 05 MARCH 2024. https://www.janes.com/defence-news/news-detail/china-increases-2024-defence-budget-by-72. Läst 17 april 2024.
- Benewick, Robert; Donald Stephanie Hemelryk (2009) (på engelska). The State of China Atlas: mapping the world's fastest-growing economy (Rev. and updated ed.). Berkeley: University of California Press. Libris 11466603. ISBN 978-0-520-25610-1
- Joffe, Ellis (1967) (på engelska). Party and army: Professionalism and political control in the Chinese officer corps, 1949-1964. Harvard East Asian monographs, 0073-0483 ; 19. Cambridge, Mass.. Libris 8128564
- Nelsen, Harvey W. (1981) (på engelska). The Chinese military system: an organizational study of the Chinese People's Liberation Army. Westview special studies on China and East Asia, 99-0140061-9 (2. ed., rev. and updated). Boulder, Colo.: Westview Press. Libris 6168546. ISBN 0-86531-069-6 (inb.)
- Shambaugh, David L. (2002) (på engelska). Modernizing China's military [Elektronisk resurs] progress, problems, and prospects. Berkeley: University of California Press. Libris 9781484