Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten)
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Gudmar Magnusson | ||
---|---|---|
Titlar
| ||
Lagman i Västergötland
| ||
Tidsperiod | 1312-1313 | |
Riddare
| ||
Tidsperiod | 1291 | |
Yrke | Lagman | |
| ||
Personfakta
| ||
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Ulvåsaätten | |
Familj
| ||
Make/maka | Margareta Ulfsdotter | |
Barn | Katarina Gudmarsdotter Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten) Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) | |
Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud med hals |
Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten), även känd som Gudmar Månsson och greve Gomer. Omnämnd 1289–1313. Omnämnd som riddare 1291, som kung Birgers råd 1299 och 1305, senare som hertigarna Eriks och Valdemars råd. Var 1312 lagman i Västergötland.
På nägot sätt var Gudmar släkt med släktcirkeln som hade Ingevaldsdotter-kvinnor och män med förnamnet Ingevald, troligen avkomlingar till Ingevald Torstensson till Hesselby.
Ägde flera gods, bl.a. Ållonö nära Norrköping i Östergötland, Tuna dvs Kägleholm i Närke samt Loholm i Kullings härad och ett i Askims härad, Västergötland. Han var av ätten Hjorthuvud möjligen i Närke, med variant av Sveriges äldsta kända vapensköld från 1219. Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud, men sönerna upptog i stället ett vapen med ett upprest gående lejon, vilket anknöt till moderns släkt, i nutida litteratur benämnd Lejonet-grenen bland Bobergätten (inte Ulv), som var kognatiskt en gren av den så kallade Folkungaätten eller Bjälboätten, som den oftare kallas idag.
Var 1291 gift med Margareta Ulfsdotter, vilken omnämns som död 1341, dotter till Loholms Ulf Karlsson[1] (inte den samtida riddaren Ulf Karlsson (Ulv)) och dennes okänd hustru. Gudmar Magnusson hade varit (i 1289) i tjänst av hertigen Benedikt, biskop i Linköping, kungens bror. Snart, Gudmar Magnusson fick gifta sig med Margareta, brorsdotter till Sigtrygg arkedjäkn (herr Sigtrad) som fungerade som ärkedjäkn i Linköpings domkapitel. Hertig-biskop Benedikt var avlägsen kusin till Margareta (Benedikts far Birger jarl hade haft en 'neptis' som var farfarsmor till Margareta) och kanske var den som främjade Gudmars karrier genom detta högt äktenskap.
Barn:
- Katarina Gudmarsdotter. Levde ännu 1344 1/5, men var död 1350 20/1, då maken omnämns som omgift. Barnlös. Var senast 1337 gift med lagmannen, riksrådet och riddaren Gustav Tunasson (Vingätten).
- Ulf Gudmarsson (Lejon), lagman i Östergötland. Gift med Birgitta Birgersdotter, känd som Heliga Birgitta.
- Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) herre till Loholm, lagman i Västergötland. Gift med Katarina Birgersdotter (Finstaätten)
(De båda sönerna gifta med döttrarna till Birger Persson till Finsta, lagman i Uppland.)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Jakob Koit: Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1, sid 29, läst 31 juli 2023
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Jarl Gallén, "Ulvåsaätten", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1 (1957), s. 91f.
- Jakob Koit, "Boberg", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1 (1957)
- Hans Gillingstam, "Bengt Hafridssons ätt", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:2 (1965)
- Pontus Möller & Hans Gillingstam, "Ulv", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:3 (1989), s. 296f.