Hoppa till innehållet

Lars Widding

Från Wikipedia
Lars Widding
Lars Widding
Lars Widding
Född31 oktober 1924
Umeå
Död3 mars 1994 (69 år)
Oscars församling, Stockholm
Yrkeförfattare och journalist
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1950–1991
GenrerRomaner, historiska romaner, journalistik m.m.
Noterbara verkSorundasviten, Karolinersviten
MakaUlla Fredriksson
(1947–1970)
Anita Jacobson-Widding
(1975–1987; skild)
Fillie Lyckow
(1987–1994; hans död)
Namnteckning

Lars-Gustav Axelsson Widding, född 31 oktober 1924 i Umeå, död 3 mars 1994 i Stockholm, var en svensk författare, journalist som även tidvis var verksam som konstnär.

Lars Widding var en av Sveriges mest lästa och produktiva författare under andra hälften av 1900-talet. Han var flitigt verksam inom film, radio och television och litteratur, samt inom journalistik som reporter under 36 års tid på Expressen. Dramatisering av historiska händelser var Widdings specialitet.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Lars Widding växte upp i ett borgerligt hem på Kungsgatan 93 i Umeå, kallat Ripornas gård, där fadern drev en juridisk byrå. Efter studentexamen vid Umeå högre allmänna läroverk år 1943 gjorde han sin värnplikt,[1] och studerade sedan vid Stockholms universitet 1946–1949. Från 1948 var han elev vid Otte Skölds målarskola. Widding var reporter på tidningen Expressen 1950–1986.[2] Upplevelser från skolgång och ungdomstid återspeglas i författarens tre första böcker, bland dem Inga stormar än (1950). Sin förmåga att skönlitterärt använda historiska dokument utvecklade han med Årstafruns dagbok, en romansvit i tre delar 1964–1966. Denna följdes av Sorundasviten och Karolinersviten i fyra delar vardera.

Till miljön i barndomsstaden Umeå återvände Lars Widding med en småstadskrönika i fyra delar, inledd med Pigan och härligheten (1978). I denna skildras livet i Umeå åren 1920–1945; huvudperson är patron Robert Sulliwan, bosatt i Ringstrandska villan på Döbelnsgatan och omgiven av ett stort lokalt porträttgalleri. Bland historiska förebilder märks kända Umeåbor som Thorsten Hellström och Sigrid Holmström, i gestalterna av patronen och pigan. Sigrid Holmström var under många år restaurangchef på Sävargården. Denna serie böcker – som också består av romanerna Herrskapet och evigheten (1979), Längesen förbi (1980) och Då tystnar sången (1981) – motiverade att Widding fick Östersunds-Postens litteraturpris 1981.[3]

Umeås stadsbild är väl igenkännlig i Lars Widdings böcker. Om sin personliga levnad har han berättat tydligast i Min historia (1983).

Lars Widding blev utsedd till hedersmedborgare i Umeå kommun 1988.[4] År 2013 namngavs Lars Widdings park på Storgatan i Umeå, intill Västra Kyrkogården, där flera av Widdings romanfigurer är begravda, liksom författaren själv.[5]

Lars Widding var son till konsul Carl-Axel Widding och hans fru Eva Sofia Öhman. Han var bror till Nils Widding. Lars Widding var gift 1947–1970 med Ulla Widding, född Fredriksson, 1975–1987 med kulturantropologen Anita Jacobson-Widding samt från 1987 och till sin död med skådespelaren Fillie Lyckow. Han är begraven på Västra kyrkogården i Umeå.[6]

Widdings roman Pigan och härligheten blev 2014 årets bok i den årslånga bokcirkeln Umeåregionen läser. Boken har återutgivits med efterord av professor Anders Öhman.[7][8] Som konstnär ställde Widding ut i Motala 1949 och medverkade i några samlingsutställningar innan han 1950 övergick helt till sitt författande. Som konstnär var han starkt påverkad av Helene Schjerfbeck och Helge Linden men kom inte så långt i sitt konstnärskap att han kunde utveckla en egen stil. Widdings konst består av landskap och stilleben utförda i olja eller pastell.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Inga stormar än, Gebers, Stockholm, 1950
  • Oroa icke kärleken, Gebers, Stockholm, 1952
  • Visst gör det ont, Gebers, Stockholm, 1953
  • Gyllene vingar, Almqvist & Wiksell/Gebers, Stockholm, 1954
  • Äventyret Vasa, Gebers, Stockholm, 1960
  • Ombord på Vasa, Gebers, Stockholm, 1961
  • Jesus, vem var han? (med Ivar Harrie), SKDB, Stockholm, 1962
  • De som dog med stövlarna på (med Lennart Lindberg), Gebers, Stockholm, 1963
  • Epilog till en herrgårdssaga: Lars Widding berättar om Årstafrun och hennes värld, Gebers, Stockholm, 1964
  • Stolta stad: romantisk berättelse från Bellmans och Ulla Winblads värld (fristående i anslutning till Årstasviten), Gebers, Stockholm, 1965
  • Ali-Baba, hästen som fick en ny svans, fritt efter Lars Widdings TV-saga, barnbok (med Pierre L. Rolén och Rolf Lengstrand), B. Wahlströms, Stockholm, 1965
  • Skuggan av en herrgårdsfröken: romantisk berättelse kring Årstafruns dagbok, Gebers, Stockholm, 1966
  • På ryttmästarns tid (Sorundasviten del 1), Gebers, Stockholm, 1968
  • Majors avsked: roman (Sorundasviten del 2), Gebers, Stockholm, 1969
  • Galgfågeln: en berättelse från 1800-talets Sverige, Expressen, Stockholm, 1969
  • Lockfågeln: en berättelse från Bellmans tid (Berättelse ur Stolta stad), Expressen, Stockholm, 1970
  • 1812 (Sorundasviten del 3), Gebers, Stockholm, 1970
  • Sångfågeln: en berättelse om Ulla Winblads liv (om Maja-Stina Kiellström alias Ulla Winblad), Expressen, Stockholm, 1971
  • Svanesång (Sorundasviten del 4), Gebers, Stockholm, 1971
  • Rovfågeln!: en berättelse från tiden för mordet på Gustaf III, Expressen, Stockholm, 1972
  • På jakt efter Pistolekors tid: bilderna och dokumenten, Gebers, Stockholm, 1972
  • Röster från Årsta: 14 berättelser inspirerade av notiser ur Årstafruns dagbok 1793–1839, utg., Stockholm, 1973
  • I nöd och lust? (äktenskapsroman skriven tillsammans med Expressens läsare), Gebers, Stockholm, 1973
  • En tid för hjältar (Karolinersviten del 1), AWE/Gebers, Stockholm, 1974
  • En tid för vreden (Karolinersviten del 2), AWE/Gebers, Stockholm, 1975
  • Sista sommarlovet (pocketutgåva av Oroa icke kärleken), 1975
  • Svenska äventyr (Bok 1, 800–1710, dokumentära berättelser med Magnus Gerne och Åke Andersson), Stockholm, 1975
  • Spefågeln: en dokumentär berättelse kring poeten Wivallius' liv och leverne, Expressen, Stockholm, 1975
  • De fyra ryttarnas tid (Karolinersviten del 3), AWE/Gebers, Stockholm, 1976
  • Svenska äventyr (Bok 2, 1710–1780, dokumentära berättelser med Magnus Gerne och Åke Andersson), Nya svenska äventyr, AWE/Gebers, Stockholm, 1977
  • Den siste karolinen (Karolinersviten del 4), AWE/Gebers, Stockholm, 1977
  • Pigan och härligheten: en småstadskrönika (del 1), Norstedts, Stockholm, 1978
  • Svenska äventyr (Bok 3, 1788–1900, dokumentära berättelser med Magnus Gerne och Åke Andersson), Norstedts, Stockholm, 1979
  • Herrskapet och evigheten: en småstadskrönika (del 2), Norstedts, Stockholm, 1979
  • När häxbålen brann: en dokumentär berättelse, Norstedts, Stockholm, 1980
  • Längesen förbi: en småstadskrönika (del 3), Norstedts, Stockholm, 1980
  • Pojken med hakkorset: en berättelse, Stockholm, 1981
  • Då tystnar sången: en småstadskrönika (del 4), Norstedts, Stockholm, 1981
  • Två berättelser, Norstedts, Stockholm, 1982
  • Lycksökarna: en äventyrsroman (Guldgrävarkrönikan, del 1), Norstedts, Stockholm, 1982
  • Min historia: berättelser om uppväxtår och författarskap, Författarförlaget, Stockholm, 1983
  • Guldfeberns folk: en äventyrsroman (Guldgrävarkrönikan, del 2), Norstedts, Stockholm, 1983
  • Eva Brauns förlorade liv: en dokumentär berättelse, Norstedts, Stockholm, 1983
  • Elden och askan: en äventyrsroman (Guldgrävarkrönikan, del 3), Norstedts, Stockholm, 1984
  • Brott och flykt: en dokumentär berättelse om C J L Almqvist, Norstedts, Stockholm, 1985
  • En afrikansk affär, Norstedts, Stockholm, 1985
  • Lodjuren och silverskatten (om Loheskatten, utgiven av före detta restaurangen Leijontornet), Leijontornet/Victory, Stockholm, 1986
  • Leoparderna (utspelar sig i Zimbabwe), Norstedts, Stockholm, 1986
  • Kvällar på Qvallsta: historia och historier (med Germund Michanek), Norstedts, Stockholm, 1989
  • Rödaste smultron (roman om Bellman), Norstedts, Stockholm, 1991

Filmmanus

[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Hugoson, Rolf (2009). Lars Widdings Umeå. CERUM Working Paper Nr 88/2009. Umeå. sid. 7. ISBN 978-91-7264-840-1. Läst 9 november 2022 
  2. ^ Sundelin, Anders; Söderberg Maria (1992). ”Lars Widding”. Konsten att berätta en historia (1. uppl.). Stockholm: Ordfront. Libris 8373803. ISBN 9173243892 
  3. ^ Östersunds-Posten 1981-12-07 sidan 1, 14-15.
  4. ^ http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/faktaomkommunen/umeashedersmedborgare.4.4166f9b6137178df873ce68.html Arkiverad 19 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. (Hämtad 2013-10-18)
  5. ^ ”Umeås nya författarparker”. Västerbottens-Kuriren. 9 april 2019. https://www.vk.se/2013-07-09/umeas-nya-forfattarparker. Läst 29 oktober 2024. 
  6. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget bokförlag 1999) sid.156 ISBN 91-89086-02-3
  7. ^ http://www.vk.se/1055805/widdings-umea-i-arets-stora-bokcirkel Hämtad 2013-12-31
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140101153358/http://www.minabibliotek.se/143084/berattandets-sanning-lars-widding-som-forfattare. Läst 31 december 2013.  Hämtad 2013-12-31

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lars_Widding&oldid=56138989”