Maximilien Sébastien Foy
| Maximilien Sébastien Foy | |
_-_P763_-_Mus%C3%A9e_Carnavalet.jpg) | |
| Född | 3 februari 1775[1][2][3] |
|---|---|
| Död | 28 november 1825[1][2][4] (50 år) Paris |
| Begravd | Père-Lachaise |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, officer |
| Befattning | |
| Ledamot av Frankrikes nationalförsamling | |
| Maka | Élisabeth Daniels (g. 1807–) |
| Barn | Maximilien Sébastien Auguste Foy (f. 1815) Tiburce Foy (f. 1816) Maximilien Sébastien Frédéric Foy (f. 1822) |
| Utmärkelser | |
| Storofficer av Hederslegionen Riddare av Sankt Ludvigsorden Namn ingraverat på Triumfbågen | |
| Redigera Wikidata | |
Maximilien Sébastien Foy, född 3 februari 1775, död 28 november 1825, var en fransk militär.
Foy deltog med utmärkelse i alla Frankrikes krig från 1792, bland annat 1807 i försvaret av Dardanellerna, men var som utpräglad liberal motståndare till Napoleons upphöjelse och blev därför först 1809 generalmajor. Även under kriget i Spanien gav han prov på sin duglighet, vann vid ett personligt sammanträffande 1810 Napoleons ynnest, utnämndes till generallöjtnant och inlade efter slaget vid Vittoria stora förtjänster om Frankrikes försvar mot Wellington. Under restaurationen var Foy en av den liberala oppositionens främsta talare i deputeradekammaren. Den Histoire de la guerre de la Péninsule (4 band, 1827), är utarbetad på grundval av Foys anteckningar.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok - band 9. 1932. sid. 1222
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 13083, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1020/58, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6m6303z, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]