Melinda Kinnaman

	Melinda Kinnaman
	Melinda Kinnaman på Guldbaggegalan 2013.
Född	Melinda Kinnaman; 9 november 1971 (53 år); Västerleds församling, Stockholm
Utbildad vid	Teaterhögskolan i Stockholm
Aktiva år	1985–
Partner	Tilman O'Donnell
Betydande roller
	Saga i Mitt liv som hund; Inger Johanne Vik i Modus
	IMDb SFDb

Melinda Rosalie Kinnaman, född 9 november 1971 i Västerleds församling i Stockholm,^[2] är en svensk skådespelare. Hon är halvsyster till skådespelaren Joel Kinnaman och ytterligare fyra halvsyskon.^[3]

Biografi

Melinda Kinnamans amerikanska föräldrar kom till Sverige i början av 1970-talet, då fadern deserterat från Vietnamkriget.^[4] Efter att ha läst en annons om provfilmning anmälde hon sig och fick rollen som ung flicka i Lasse Hallströms Mitt liv som hund (1985), vilket ledde till fler filmroller. Hon har arbetat med Bo Widerberg i Ormens väg på hälleberget (1986), TV-uppsättningarna En far (1988) och Vildanden (1989), Hasse Alfredson i Vargens tid (1988) och Colin Nutley i TV-serien Vägen hem (1989) om en svensk au-pairflicka i England.

Hon medverkade 1992 i Ingmar Bergmans självbiografiska film Söndagsbarn. Melinda Kinnaman utbildade sig på Teaterhögskolan i Stockholm 1991-1994^[5] och var därefter verksam på Dramaten, där hon 1994 debuterade i den kanadensiske regissören Robert Lepages uppsättning av August Strindbergs Ett drömspel. Det följdes av ett antal samarbeten med Eva Bergman, bland annat i titelrollen i Ifigenia i Aulis (1995), och med den danske regissören Peter Langdal, Körsbärsträdgården (1997), och uppsättningar av regissörer som Christian Tomner, Stefan Larsson och Mats Ek.

På scen och TV blev hon uppmärksammad för krävande och utlämnande roller i Lars Noréns Ett sorts Hades (1996) och prostituerad knarkare i Personkrets 3:1 (1998). 2002 spelade hon Julia i danska Katrine Wiedemanns produktion av Romeo och Julia på Dramatens scen Elverket, en uppsättning där teater och nycirkus blandades. Inriktningen på rörelse och dans fortsatte Kinnaman i ett par produktioner med Katrine Wiedemann i Köpenhamn i samarbete med Cirkus Cirkör, Shakespeares Stormen och Havfruen efter H.C. Andersens saga. 2008 medverkade hon i en renodlad dansproduktion, Pengar, björnar och terror på Moderna dansteatern i Stockholm. Sedan 2012 har hon på Dramaten under flera år för utsålda hus spelat den dramatiserade monologen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, baserad på Ann Heberleins utlämnande bok om att leva med bipolär sjukdom.^[6]

1999 delade hon titelrollen med Pernilla August i den amerikanska filmen Maria, Jesu moder, och 2002 spelade hon en uppmärksammad filmroll som invandrarflicka, vars moderna idéer krockar med sin familjs traditionella syn på kvinnans plats i Hus i helvete. 2008 spelade hon i TV-serien Häxdansen och på scen i pjäsen Blommor av stål på Vasateatern i Stockholm tillsammans med Pernilla August, Suzanne Reuter, Gunilla Nyroos, Cecilia Nilsson och Linda Ulvaeus.

År 2003 och 2008 visade SVT ett par porträttfilmer om och med henne. År 2013 medverkade hon i TV-programmet Pluras kök tillsammans med sångaren Oskar Linnros.

År 2016 tilldelades hon O'Neill-priset med motiveringen att "hon visar oss att människan alltid är någon annanstans, olik sig i varje ögonblick."^[7]^[8]

Privatliv

Tillsammans med dansaren och koreografen Tilman O'Donnell har hon ett barn, samt ett barn sedan tidigare.^[9]

Utmärkelser

Filmografi i urval

1985 – Mitt liv som hund
1986 – Ormens väg på hälleberget
1988 – Vargens tid
1988 – En far (TV-pjäs)
1989 – Vildanden (TV-pjäs)
1989 – Vägen hem
1992 – Söndagsbarn
1995 – Radioskugga (TV-serie)
1996 – Ett sorts Hades (TV-pjäs)
1996 – Ellinors bröllop
1997 – Slutspel
1998 – Personkrets 3:1 (TV-pjäs)
1999 – Maria, Jesu mor
2000 – Ljuset håller mig sällskap (dokumentär om fotografen Sven Nykvist)
2002 – Hus i helvete
2003 – Mannen som log
2003 – Norrmalmstorg (TV)
2004–2006 – Örnen (TV-serie)
2008 – Häxdansen (TV-serie)
2008 – Allt som inte syns
2012 – Odjuret (TV-serie)
2015 – Modus (TV-serie)
2015 – Bron (TV-serie)
2017 – Modus (TV-serie)
2022 – Nattryttarna (TV-serie)

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1994	Victoria Hon Hustrun Frun	Ett drömspel August Strindberg	Robert Lepage	Dramaten
1997	Anja	Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад eller Visjnjovyj sad) Anton Tjechov	Peter Langdal	Dramaten
2003	Marie	Woyzeck Georg Büchner	Stefan Larsson	Dramaten
2005	Kvinnan	Sultanens hemlighet (alʼSultan al-hair) Tawfiq al-Hakim	Eva Bergman	Dramaten
2008	Martirio	Bernardas hus (La casa de Bernarda Alba) Federico Garcia Lorca	Christian Tomner	Dramaten
2010	Sara Goldblum	Jerusalem 2010 Eva Bergman	Eva Bergman	Dramaten
2010	Ariel	Lilla stormen Kristian Hallberg	Sally Palmquist Procopé	Dramaten
2011	Lida	En egen ö (Saari kaukana täältä) Laura Ruohonen	Jenny Andreasson	Dramaten
2012	Fröken	Spöksonaten August Strindberg	Mats Ek	Dramaten
2015	Adelaida	Idioten Mattias Andersson efter Fjodor Dostojevskij	Mattias Andersson	Dramaten
2018	Mary Page	Mary Page Marlowe Tracy Letts	Alexander Mørk-Eidem	Dramaten
2019	Döden	Lilla Döden hälsar på (La visite de Petite Mort) Kitty Crowther	Ada Berger	Dramaten
2020	Sara	Vakten vid Rhen (Watch on the Rhine) Lillian Hellman	Jenny Andreasson	Dramaten
2020		Berusade (Пьяные, P'yanyye) Ivan Vyrypaev	Tobias Theorell	Dramaten
2022	Fru Linde	Ett dockhem (Et Dukkehjem) Henrik Ibsen	Anna Pettersson	Dramaten
2023		Konspiration Erik Uddenberg	Suzanne Osten	Dramaten
2024		Frankas monster Emelie Östergren	Carl Johan Karlson	Dramaten
2024		Kärlek på svenska Irena Kraus och Nadja Weiss	Nadja Weiss	Dramaten

Referenser

^ [a b c] Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 Kinnaman, Melinda
^ Sveriges befolkning 1990: Kinnaman, Melinda Rosalie
^ Svenska Dagbladet 7 augusti 2011, om halvsyskon och intervju
^ Johansson, Linnea. Jag blev cirkusartist efter 30. Dagens Nyheter 2011-11-07
^ ”Avgångsklassen 1994”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1994. Läst 30 maj 2013.
^ Svenska Dagbaldet 23 november 2012, "Melinda Kinnaman trollbinder publiken"
^ TT (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-10-14/oneill-priset-till-kinnaman. Läst 14 oktober 2016.
^ Patrik Stagnelius (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. GP. https://www.gp.se/nöje/o-neill-priset-till-kinnaman-1.3870843. Läst 14 oktober 2016.
^ ”Melinda Kinnaman: "Som att jag blev lite förälskad i henne"”. Hälsoliv. 26 november 2017. https://www.expressen.se/halsoliv/manskligt/melinda-kinnaman-som-att-jag-blev-lite-foralskad-i-henne/. Läst 30 januari 2018.
^ Svenska Kungahusets webbplats: Medaljförläningar 6 juni 2014 Arkiverad 8 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 september 2014
^ ”2016 ÅRS O’NEILL-PRIS TILL MELINDA KINNAMAN”. Dramaten. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161019010255/http://www.dramaten.se/Press/Pressmeddelanden/2016-ars-oneill-pris-till-melinda-kinnaman/. Läst 14 oktober 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Melinda Kinnaman.
Bilder & media
Melinda Kinnaman på Svensk Filmdatabas
Melinda Kinnaman, Dramaten

[bef1980-1] [a b c] Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 Kinnaman, Melinda

[svbf-2] Sveriges befolkning 1990: Kinnaman, Melinda Rosalie

[3] Svenska Dagbladet 7 augusti 2011, om halvsyskon och intervju

[4] Johansson, Linnea. Jag blev cirkusartist efter 30. Dagens Nyheter 2011-11-07

[stdh-5] ”Avgångsklassen 1994”. Stockholms dramatiska högskola. http://www.stdh.se/vara-studenter/skadespeleri/tidigare-studenter/studenter-1990-1999/avgangsklassen-1994. Läst 30 maj 2013.

[6] Svenska Dagbaldet 23 november 2012, "Melinda Kinnaman trollbinder publiken"

[7] TT (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-10-14/oneill-priset-till-kinnaman. Läst 14 oktober 2016.

[8] Patrik Stagnelius (14 oktober 2016). ”O'Neill-priset till Kinnaman”. GP. https://www.gp.se/nöje/o-neill-priset-till-kinnaman-1.3870843. Läst 14 oktober 2016.

[9] ”Melinda Kinnaman: "Som att jag blev lite förälskad i henne"”. Hälsoliv. 26 november 2017. https://www.expressen.se/halsoliv/manskligt/melinda-kinnaman-som-att-jag-blev-lite-foralskad-i-henne/. Läst 30 januari 2018.

[10] Svenska Kungahusets webbplats: Medaljförläningar 6 juni 2014 Arkiverad 8 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 september 2014

[11] ”2016 ÅRS O’NEILL-PRIS TILL MELINDA KINNAMAN”. Dramaten. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161019010255/http://www.dramaten.se/Press/Pressmeddelanden/2016-ars-oneill-pris-till-melinda-kinnaman/. Läst 14 oktober 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]