Hoppa till innehållet

Muséum national d'histoire naturelle

Från Wikipedia
Muséum national d'histoire naturelle
Paris 75005 Grande Galerie de l'Evolution 20070804.jpg
Galerie de l'évolution sett från Jardin des Plantes.
Information
Typ av museumNaturhistoriskt museum
PlatsJardin des Plantes
57, rue Cuvier
75005 Paris
Adressrue Cuvier 57
Etablerat1793 (1635)
Operatörétablissement public du Muséum national d'histoire naturelle
Antal anställda2000[1]
Besökare per år2 miljoner betalande, totalt nära 10 miljoner på samtliga platser (2012)[1]
MuseichefBruno David (2015-)[2]
Webbplats
www.mnhn.fr
Fossil av Arsinoitherium zitteli.

Muséum national d'histoire naturelle (MNHN) är Frankrikes naturhistoriska riksmuseum. Det är ett grand établissement som tillhör Paris universitet (Sorbonne). Huvudmuseet är beläget i Paris, i Jardin des Plantes på vänstra stranden av Seine. Det grundades den 10 juni 1793 under franska revolutionen, men ursprunget går tillbaka till anläggandet av Jardin des Plantes 1635. Museet består idag av 12 delar utspridda över Frankrike, med tre i Paris.[1] Museets målsättning är att informera allmänheten, upprätta samlingar och bedriva forskning.[3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Museet grundades formellt den 10 juni 1793, under den franska revolutionen, men dess ursprung ligger egentligen i Jardin royal des plantes médicinales (Kungliga trädgården för medicinalväxter) som skapades under Ludvig den XII 1635 av kungens läkare Guy de La Brosse. Till trädgården var tre "institutioner" knutna (anatomi, botanik och kemi, vardera med en professor och en "demonstrator"). I en deklaration av Ludvig den XV den 31 mars 1718, vid den dåvarande överintendenten Guy-Crescent Fagons död, frigjordes tjänsten som överintendent från kungens livläkare. Trädgården inriktades härvid alltmer mot naturhistoria (1829 gjordes det tidigare "apoteket" om till Cabinet d'Histoire Naturelles) och blev känd som Jardin de Roi (Kungens trädgård).[4]

Under en stor del av 1700-talet (1739-1788) leddes trädgården av Georges-Louis Leclerc de Buffon, en av upplysningstidens ledande naturhistoriker, som gav trädgården internationell berömmelse och prestige samtidigt som dess areal fördubblades.[5][4] Den kungliga institutionen överlevde anmärkningsvärt nog revolutionen genom att omorganiseras under ledning av Joseph Lakanal, bland annat genom inlemmande av samlingar som tillhört Louis Joseph av Bourbon, till den republikanska Muséum national d'Histoire naturelle, med tolv jämbördiga professorer. Några av dess tidiga professorer innefattade den framstående jämförande zoologen Georges Cuvier och de båda pionjärerna inom evolutionsforskningen Jean-Baptiste de Lamarck och Étienne Geoffroy Saint-Hilaire.[6]

När Paris 1814 besattes av ryska och preussiska trupper, började dessa förstöra den botaniska trädgården. Genom ingripande från Alexander von Humboldt, räddades dock samlingarna.[7]

Museet fortsatte att blomstra under 1800-talet och blev, speciellt under kemisten Michel Eugène Chevreuls ledning, en konkurrent till Paris universitet inom naturvetenskaplig forskning och en professur i fysik inrättades 1838.[8] Exempelvis upptäckte Henri Becquerel under sin tid som professor i fysik radioaktiviteten hos uran (fyra generationer Becquerel höll denna professorsstol, från 1838 till 1948).[9] Denna fas i museets verksamhet upphörde med Alphonse Milne-Edwards tillträde och ett dekret utfärdat 1891[10] vilka förde tillbaka tyngdpunkten hos forskningen till traditionella taxonomiska studier.[11]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Muséum national d'histoire naturelle, broschyr utgiven 2013.
  2. ^ Bruno David - Muséum national d'Histoire naturelle
  3. ^ Muséum National d'Histoire Naturelle - Rapport d'évaluation Arkiverad 10 november 2016 hämtat från the Wayback Machine., 1996, sid. 11:
    - la conservation et l'enrichissement du patrimoine ;
    - la recherche fondamentale et appliquée ;
    - l'enseignement et la diffusion des connaissances à l'intention de tous les publics.
  4. ^ [a b] Michel Delon, 2013, Encyclopedia of the Enlightenment, sid 737. ISBN 9781135959982
  5. ^ ”Guide des amateurs et des étrangers voyageurs à Paris Le Jardin du Roi”. Arkiverad från originalet den 24 september 2017. https://web.archive.org/web/20170924014907/http://www.nicolaslefloch.fr/Lieux/JardinRoi.html. Läst 10 november 2016. 
  6. ^ Charles Coulston Gillispie, 2014, Science and Polity in France: The Revolutionary and Napoleonic Years, sid. 165-222, ISBN 9781400865314.
  7. ^ Andrea Wulf, 2015, The Invention of Nature: Alexander von Humboldt's New World, sid. 142. ISBN 9780385350679
  8. ^ 24 juli 1838. Lemoine sid. 16.
  9. ^ A. Allisy (November 1, 1996). ”Henri Becquerel: The Discovery of Radioactivity”. Radiation Protection Dosimetry 68 (1): sid. 3–10. doi:10.1093/oxfordjournals.rpd.a031848. Arkiverad från originalet den augusti 28, 2007. https://web.archive.org/web/20070828142117/http://rpd.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/68/1-2/3. Läst 9 november 2016. 
  10. ^ Décret du 12 décembre 1891 PORTANT REORGANISATION DU MUSEUM D'HISTOIRE NATURELLE
  11. ^ Claude Schnitter, 1996, Le développement du Muséum national d'histoire naturelle de Paris au cours de la seconde moitié du XIX siècle : « se transformer ou périr », Revue d'histoire des sciences 49:1, sid. 53-98.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

v • r
Paris 10 mest besökta museer
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Muséum_national_d%27histoire_naturelle&oldid=55086122”