Nya Leipzigskolan

Nya Leipzigskolan (tyska: Neue Leipziger Schule) är en strömning inom måleri med centrum i Leipzig, Tyskland. Den uppstod på 1990-talet och är förbunden med Hochschule für Grafik und Buchkunst (HGB) i Leipzig.

Den nya Leipzigskolans målare utmärker sig med klassisk västerländsk måleriteknik som under kalla kriget fortsatte att läras ut i östblocket, i kombination med inslag av abstrakt konst och popkonst förknippade med västblocket. Arno Rink, tidigare chef för HGB, har sagt att järnridån hade många välbekanta nackdelar, men "om man vill tala om en fördel, kan man säga att den tillät oss att fortsätta i Cranachs och Beckmanns tradition. Den skyddade konsten från Joseph Beuys' inflytande."^[1]

Namnet anspelar på en rad Leipzigmålare som framträdde på 1960- och 1970-talen, som Bernhard Heisig, Wolfgang Mattheuer och Werner Tübke, vilka kom att kallas för Leipzigskolan sedan de bjudits in till documenta 6 år 1977. En andra våg inkluderade Sighard Gille och Arno Rink, som många av den nya Leipzigskolans målare har haft som lärare vid HGB.^[2]^[3]

Till den nya Leipzigskolan räknas bland andra Neo Rauch, Tim Eitel, Tilo Baumgärtel, Matthias Weischer, Christian Brandl, David Schnell, Christoph Ruckhäberle, Martin Kobe, Michael Triegel, Ulf Puder, Rosa Loy och Axel Krause. En annan betydelsefull person är Gerd Harry Lybke, som driver Galerie Eigen+Art i Leipzig och Berlin.^[2]^[4]^[5]

Källor

^ Lubow, Arthur (8 januari 2005). ”The new Leipzig school” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/01/08/magazine/the-new-leipzig-school.html. Läst 1 mars 2017. ”If you want to talk of an advantage, you can say it allowed us to continue in the tradition of Cranach and Beckmann. It protected the art against the influence of Joseph Beuys.”
^ [a b] Oelze, Sabine (2 oktober 2015). ”The Leipzig school: a history of art” (på engelska). DW.com. Deutsche Welle. http://www.dw.com/en/the-leipzig-school-a-history-of-art/g-18757190. Läst 1 mars 2017.
^ Schüle, Christian (21 juli 2005). ”Die stille Revolte” (på tyska). Die Zeit. http://www.zeit.de/2005/30/Leipziger-Maler. Läst 1 mars 2017.
^ Berg, Stephan (2 mars 2008). ”Das Unbehagen mit der Neuen Leipziger Schule” (på tyska). Die Welt. https://www.welt.de/wams_print/article1746491/Das-Unbehagen-mit-der-Neuen-Leipziger-Schule.html. Läst 1 mars 2017.
^ ”Vater der Leipziger Schule: Arno Rink wird 75” (på tyska). Focus. 25 september 2015. http://www.focus.de/kultur/kunst/kunst-vater-der-leipziger-schule-arno-rink-wird-75_id_4973730.html. Läst 1 mars 2017.

[1] Lubow, Arthur (8 januari 2005). ”The new Leipzig school” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/01/08/magazine/the-new-leipzig-school.html. Läst 1 mars 2017. ”If you want to talk of an advantage, you can say it allowed us to continue in the tradition of Cranach and Beckmann. It protected the art against the influence of Joseph Beuys.”

[dw-2] [a b] Oelze, Sabine (2 oktober 2015). ”The Leipzig school: a history of art” (på engelska). DW.com. Deutsche Welle. http://www.dw.com/en/the-leipzig-school-a-history-of-art/g-18757190. Läst 1 mars 2017.

[3] Schüle, Christian (21 juli 2005). ”Die stille Revolte” (på tyska). Die Zeit. http://www.zeit.de/2005/30/Leipziger-Maler. Läst 1 mars 2017.

[4] Berg, Stephan (2 mars 2008). ”Das Unbehagen mit der Neuen Leipziger Schule” (på tyska). Die Welt. https://www.welt.de/wams_print/article1746491/Das-Unbehagen-mit-der-Neuen-Leipziger-Schule.html. Läst 1 mars 2017.

[5] ”Vater der Leipziger Schule: Arno Rink wird 75” (på tyska). Focus. 25 september 2015. http://www.focus.de/kultur/kunst/kunst-vater-der-leipziger-schule-arno-rink-wird-75_id_4973730.html. Läst 1 mars 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]