Oryza sativa

	Oryza sativa
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter; Monocotyledonae
Ordning	Gräsordningen; Poales
Familj	Gräs; Poaceae
Släkte	Rissläktet; Oryza
Art	O. sativa
Vetenskapligt namn
	§ Oryza sativa
Auktor	Carl von Linné

Oryza sativa, mest känt som asiatiskt ris, är en växtart som vanligtvis kallas ris. Oryza sativa är det spannmål som har det minsta genomet, det innehåller 12 kromosomer, 42000 gener och är 430 miljoner baspar stort.^[1]^[2]

Systematik

Oryza sativa delas vanligtvis upp i två underarter, rundkornigt japonica och långkornigt indica. Olika varieteter av japonica odlas oftast på torra fält, i tempererade östra Asien, på höglandet i Sydostasien och på hög höjd i södra Asien, medan varieteter av indica främst odlas i vatten på låglandet, i tropiska Asien. Det finns en mängd färger av Oryza sativa, som vitt, brunt, svart, lila och rött ris.^[3]

En tredje rundkornig underart som växer i tropisk miljö identifierades utifrån morfologi och kallades inledningsvis för javanica, men är idag känd som tropisk japonica^[4]. Exempel på kultivarer av denna underart är Tinawon och Unoy som odlas på terrasser i bergsområden på ön Luzon i Filippinerna.^[5]

Men hjälp av isoenzymer identifierade Glaszmann (1987) sex huvudgrupper av O. sativa: japonica, aromatic, indica, aus, rayada och ashina.^[6]

Garris et al. (2004) gjorde en studie med enkla sekvensupprepningar vilket indikerade att O. sativa borde delas upp i fem huvudgrupper: temperad japonica, tropisk japonica och aromatic, vilket omfattar de olika japonica-varieteterna, medan indica och aus omfattar indica-varieteterna.^[7]

Referenser

Noter

^ ”The PGSB Oryza sativa database”. Deutsches Forschungszentrum für Gesundheit und Umwelt. 2014. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128021207/http://pgsb.helmholtz-muenchen.de/plant/rice/. Läst 27 januari 2018.
^ Reece et al. (2011), sid. 479
^ Oka (1988) Origin of Cultivated Rice, isbn 9780444598523
^ Tropical japonica
^ CECAP, PhilRice & IIRR (2000) Highland Rice Production in the Philippine Cordillera
^ Glaszmann, J. C. (May 1987). ”Isozymes and classification of Asian rice varieties”. Theoretical and Applied Genetics 74 (1): sid. 21–30. doi:10.1007/BF00290078. PMID 24241451.
^ Garris; Tai, TH; Coburn, J; Kresovich, S; McCouch, S (2004). ”Genetic structure and diversity in Oryza sativa L.”. Genetics 169 (3): sid. 1631–8. doi:10.1534/genetics.104.035642. PMID 15654106. PMC: 1449546. http://www.genetics.org/cgi/content/abstract/genetics.104.035642v1?ck=nck.

Tryckta källor

Reece, Jane B; Lisa A. Urry, Michael L. Cain, Steven A. Wasserman, Peter V. Minorsky, Robert B. Jackson (2011). Campbell Biology Global Edition (9th Edition). San Francisco: Pearson. ISBN 9780321739759

[PGSB-1] ”The PGSB Oryza sativa database”. Deutsches Forschungszentrum für Gesundheit und Umwelt. 2014. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128021207/http://pgsb.helmholtz-muenchen.de/plant/rice/. Läst 27 januari 2018.

[ReeceSid479-2] Reece et al. (2011), sid. 479

[3] Oka (1988) Origin of Cultivated Rice, isbn 9780444598523

[4] Tropical japonica

[5] CECAP, PhilRice & IIRR (2000) Highland Rice Production in the Philippine Cordillera

[6] Glaszmann, J. C. (May 1987). ”Isozymes and classification of Asian rice varieties”. Theoretical and Applied Genetics 74 (1): sid. 21–30. doi:10.1007/BF00290078. PMID 24241451.

[7] Garris; Tai, TH; Coburn, J; Kresovich, S; McCouch, S (2004). ”Genetic structure and diversity in Oryza sativa L.”. Genetics 169 (3): sid. 1631–8. doi:10.1534/genetics.104.035642. PMID 15654106. PMC: 1449546. http://www.genetics.org/cgi/content/abstract/genetics.104.035642v1?ck=nck.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]