Hoppa till innehållet

Peter Lorenz

Från Wikipedia
Peter Lorenz

Peter Lorenz år 1971.

Ordförande för Berlins representanthus
Tid i befattningen
24 april 1975–10 december 1980
President Walter Scheel
Karl Carstens
Kansler Helmut Schmidt
Företrädare Walter Sickert
Efterträdare Heinrich Lummer

Född 22 december 1922
Berlin, Tyskland
Död 6 december 1987 (64 år)
Västberlin, Västtyskland
Gravplats Evangelischer Kirchhof Nikolassee, Steglitz-Zehlendorf, Berlin
Nationalitet Tysk
Politiskt parti CDU
Yrke Politiker
Maka Marianne Lorenz
Barn Två barn
Militärtjänst
I tjänst för Tredje riket
Slag/Krig Andra världskriget

Peter Lorenz, född 22 december 1922 i Berlin, död 6 december 1987 i Västberlin, var en tysk kristdemokratisk politiker (CDU).

Lorenz deltog som soldat i andra världskriget. Han stred bland annat i slaget vid Stalingrad.

År 1975 kandiderade Lorenz till borgmästarposten i Västberlin. Den 27 februari kidnappades han i korsningen Quermatenweg–Ithweg i Zehlendorf av medlemmar ur den västtyska 2 juni-rörelsen. Han fördes till ett källarrum på Schenkendorfstraße 7 i Kreuzberg. För att släppa Lorenz krävde kidnapparna att sex fängslade medlemmar skulle friges: Horst Mahler, Verena Becker, Gabriele Kröcher-Tiedemann, Ingrid Siepmann, Rolf Heissler och Rolf Pohle. Den västtyska regeringen tillmötesgick kraven den 3 mars, och påföljande dag släpptes Lorenz i Volkspark Wilmersdorf.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Peter Lorenz, 27 september 2015.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]