Roselyne Bachelot
| Roselyne Bachelot | |
.jpg) | |
| Född | Roselyne Cora Marcelle Narquin 24 december 1946[1][2][3] (77 år) Nevers, Frankrike |
|---|---|
| Medborgare i | Frankrike[4] |
| Utbildad vid | universitetet i Angers  |
| Sysselsättning | Politiker[5], apotekare[4] |
| Befattning | |
| Ledamot av regionstyrelse i Frankrike Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens nionde legislaturperiod, Maine-et-Loires första (1988–1993)[4] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte republikens tionde nationalförsamling, Maine-et-Loires första (1993–1997) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens elfte legislaturperiod, Maine-et-Loires första (1997–2002) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens tolfte legislaturperiod, Maine-et-Loires första (2002–2002) Europaparlamentariker sjätte Europaparlamentet, Frankrike (2004–2007)[6] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens trettonde legislaturperiod, Maine-et-Loires första (2007–2007) Frankrikes kulturminister Regeringen Castex (2020–2022)[7] | |
| Arbetsgivare | RTL Europe 1 RMC C8 |
| Politiskt parti | |
| Union pour un Mouvement Populaire Samling för Republiken | |
| Föräldrar | Jean Narquin |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (2013)[8] Kommendör av Hederslegionen (2022)[9] Storkors av Order pro merito Melitensi Kommendör av Arts et Lettres-orden | |
| Redigera Wikidata | |
Roselyne Bachelot, född 24 december 1946 i Nevers, Nièvre, är en fransk politiker och programledare i radio och TV.[10] Sedan juli 2020 är hon kulturminister i regeringen Castex.
Bachelot är farmacie doktor.[11] Mellan 2002 och 2004 var hon minister med ansvar för hållbar utveckling i regeringen Raffarin och Raffarin II, under Jacques Chiracs presidentskap.[12] Under Nicolas Sarkozys presidentskap var hon sport- och hälsominister mellan 2007 och 2010 (under regeringarna Fillon I och Fillon II) samt minister med ansvar för solidaritet och social sammanhållning (under regeringen Fillon III) 2010-2012.[13][14][15]
Därefter inledde hon en karriär i media. Hon var med och ledde programmet Le Grand 8 på kanalen D8 (2012-2016), och ledde därefter 100 % Bachelot på Radio Monte-Carlo (mellan 2016 och 2017). Hon deltog också med jämna mellanrum i Les Grosses Têtes på RTL från 2015.[16][17][18]
6 juli 2020 utsågs hon till kulturminister i regeringen Castex, under Emmanuel Macrons presidentskap.[18]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 316, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Česko-Slovenská filmová databáze, 2001, ČSFD person-ID: 323518.[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=roselyne;n=narquin.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 15 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.hatvp.fr , läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 28179, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Composition of the Government (på engelska), läs online, läst: 27 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Journal officiel de la République française, 162, 14 juli 2013, s. 11751, NOR: PREX1316852D, läs online, läst: 6 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ NOR: PRER2216131D.[källa från Wikidata]
- ^ MASSENET, Béatrice (2011-04-07) (på franska). Et qui va garder les enfants ?: La vie privée des femmes politiques. Groupe Robert Laffont. ISBN 978-2-221-12639-4. https://books.google.se/books?id=tmTBbCOM9xUC&pg=PT22&lpg=PT22&dq=Roselyne+Bachelot+24+Decembre&source=bl&ots=nwlu5QPPqd&sig=ACfU3U0d1pBSWWEJfU0nbp0DxwIeA6lmVg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwi578rlw7vqAhVjwcQBHVpiB4YQ6AEwC3oECAoQAQ#v=onepage&q=Roselyne%20Bachelot%2024%20Decembre&f=false. Läst 7 juli 2020
- ^ Grassin, Maurice. (2000). Roselyne Bachelot , fidèle et rebelle. Siloë. sid. 72. ISBN 2-84231-152-3. OCLC 491792153. http://worldcat.org/oclc/491792153. Läst 7 juli 2020
- ^ JEUDY, BRUNO (11 augusti 2007). ”La santé retrouvée de Roselyne Bachelot” (på franska). Le Figaro.fr. https://www.lefigaro.fr/politique/2007/08/11/01002-20070811ARTFIG90592-la_sante_retrouvee_de_roselyne_bachelot.php. Läst 7 juli 2020.
- ^ Closermag.fr. ”Roselyne Bachelot : bio, news, photos de Roselyne Bachelot - Closer” (på franska). www.closermag.fr. https://www.closermag.fr/bio-people/biographie-roselyne-bachelot-519386. Läst 7 juli 2020.
- ^ ”La face cachée de François Fillon, le probable futur président de l'UMP” (på franska). Challenges. https://www.challenges.fr/france/la-face-cachee-de-francois-fillon-le-probable-futur-president-de-l-ump_256987. Läst 7 juli 2020.
- ^ ”Le discret enterrement de la réforme de la dépendance” (på franska). Le Monde.fr. 5 september 2011. https://www.lemonde.fr/politique/article/2011/09/05/le-discret-enterrement-de-la-reforme-de-la-dependance_1567698_823448.html. Läst 7 juli 2020.
- ^ ”Roselyne Bachelot veut une carte de presse” (på franska). Le HuffPost. 1 mars 2013. https://www.huffingtonpost.fr/2013/03/01/roselyne-bachelot-journaliste-engagee-veut-carte-presse_n_2790045.html. Läst 7 juli 2020.
- ^ ”VIDEO. Roselyne Bachelot, actrice dans le clip de Joyce Jonathan” (på franska). LExpress.fr. 22 augusti 2013. https://www.lexpress.fr/culture/musique/video-roselyne-bachelot-actrice-dans-le-clip-de-joyce-jonathan_1275212.html. Läst 7 juli 2020.
- ^ [a b] ”Quand Bachelot jugeait "cauchemardesque" de revenir au gouvernement” (på fr-FR). RTL.fr. https://www.rtl.fr/actu/politique/remaniement-quand-bachelot-jugeait-cauchemardesque-de-revenir-au-gouvernement-7800655482. Läst 7 juli 2020.
|