Shikra

	Shikra; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Underfamilj	Accipitrinae
Släkte	Tachyspiza
Art	Shikra; T. badia
Vetenskapligt namn
	§ Tachyspiza badia
Auktor	Gmelin, 1788
Synonymer
	Shikrahök; Accipiter badius;
	Ungfågel i Narendrapur, Indien

Shikra^[2] (Tachyspiza badia) är en liten rovfågel i släktet Accipiter.^[3] Shikran finns i Sydasien och i Afrika söder om Sahara. I stora delar av Afrika är shikra den vanligaste höken man ser i savannen.

Utseende

Shikra är en liten rovfågel med en storlek på 26–30 cm. Den har lång stjärt och korta men breda vingar. Den adulta fågeln har horisontella linjer på bröstet medan juvenilen kan ha antydan till prickar istället. Storleksmässigt är honan större. Utseendemässigt är både könen tämligen lika, men med tydliga skillnader. Hanen är mycket mörkare och gråare än honan. Hanens iris är orangeröd i olika nyanser och honans är mer gulaktig. Juvenilen har gula iris. Båda könen har gula ben.

Utbredning och systematik

Shikra delas upp i sex underarter. De flesta underarterna är väldigt lika med bara några små skillnader i utseende och utbredning.

Tachyspiza badia badia – häckar i södra Indien och i Sri Lanka
Tachyspiza badia dussumieri – häckar runtomkring centrala Indien; större och blekare än T. badia badia
Tachyspiza badia cenchroides – häckar i Centralasien; blekare än A. badia badia och T. badia dussumieri
Tachyspiza badia poliopsis – häckar i östra Kina till Indokina; liknar T. badia dussumieri, fast med ett gråaktigare huvud
Tachyspiza badia sphenura – häckar i delar av Afrika, bl.a. i Gambia och Tanzania ända till Saudiarabien; mindre och mörkare än de asiatiska arterna
Tachyspiza badia polyzonoides – häckar i södra Tanzania till Kapprovinsen; liknar T. badia sphenura till storlek och mestadels till utseende, men har vita fläckar på vingen

Släktestillhörighet

Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.^[4]^[5]^[6]^[7]^[8]^[9] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.^[10]^[3]

Ekologi

Föda

Shikra lever främst på ödlor men även i mindre utsträckning småfåglar upp till storlek av en kaja. Den tar även mindre däggdjur och fågelungar. De flesta av dess byten fångas på marken men ibland även i luften.

Häckning

Shikra bygger sitt bo i träd på en höjd av ungefär 20–40 meter. Boet är en liten konstruktion av tunna och små pinnar som är välklädda med vegetation och liknande. Den använder inte samma bo varje år utan bygger ett nytt inför varje häckning. Det är endast honan som bygger boet. Shikrahöken lägger i genomsnitt två till fyra ägg som antingen kan vara vita med gröna fläckar eller ljusblåaktiga. Dess häckningssäsong infaller under senvåren, eller under torrperioden, beroende på geografiskt läge.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till minst 400 000 häckande par.^[11]

I kulturen

På nöjesparken Busch Gardens i Tampa Bay har berg- och dalbanan SheiKra döpts efter fågeln. Även prickskyttegeväret Shikra Mk7 i datorspelet PRISM har döpts efter fågeln.

Källor

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2012 Accipiter badius Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
^ Ferguson-Lees, J. and Christie, D.A. 2001. Raptors of the world. Christopher Helm, London.

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2012 Accipiter badius Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.

[4] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[5] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[6] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[7] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[8] Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.

[9] Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.

[10] Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

[11] Ferguson-Lees, J. and Christie, D.A. 2001. Raptors of the world. Christopher Helm, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]