Slaget vid Sedan (1940)
Slaget vid Sedan | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Västfronten under andra världskriget | |||||||
Tyska soldater med franska krigsfångar som korsade floden Maas den 15 maj 1940 nära Sedan. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Frankrike Storbritannien |
Tyskland | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Maurice Gamelin Charles Huntziger Henri Giraud Pierre Lafontaine Marcel Têtu Överste Poncelet † Patrick Playfair |
Gerd von Rundstedt Ewald von Kleist Heinz Guderian W. von Richthofen Bruno Loerzer Heinrich Krampf Karl Weisenberger Friedrich Kirchner Rudolf Veiel Ferdinand Schaal | ||||||
Styrka | |||||||
20 000 man 300 stridsvagnar 174 artilleripjäser[3] |
60 000 man[6] 41 000 fordon[7] 771 stridsvagnar[8] 1 470 flygplan[3] 141 artilleripjäser[3] 96 gummibåtar | ||||||
Förluster | |||||||
Okänt 167 flygplan[9] |
120 döda 400 sårade (12–14 maj)[10] 647 döda eller sårade (15–17 maj)[11] 81 gummibåtar[12] |
|
Slaget vid Sedan, även känt som Andra slaget vid Sedan, ägde rum mellan 12 och 15 maj 1940 under andra världskriget.[10][13][14] Slaget var en del av det tyska Wehrmachts operation med kodnamnet Fall Gelb för en offensiv genom de kuperade Ardennerna för att omringa de allierade arméerna i Belgien och nordöstra Frankrike. Den tyska armégrupp A korsade floden Maas i avsikt att erövra staden Sedan och tränga sig norrut mot kanalkusten för att fånga de allierade trupperna som avancerade österut till Belgien, som en del av de allierades Dyle Plan.
Sedan låg på den östra stranden av floden Maas. Dess erövring skulle ge tyskarna en bas för att erövra broarna över Maas och korsa floden. Om detta inträffade skulle de tyska divisionerna sedan kunna avancera över den öppna franska landsbygden bortom Sedan och mot Engelska kanalen. Den 12 maj erövrades Sedan utan strid. Under de följande dagarna skulle tyskarna besegra det franska försvaret kring Sedan på den västra stranden av Maas. Detta uppnåddes till stor del av Luftwaffe. Som ett resultat av den tyska bombningen och den låga moralen bröts de franska försvararna psykologiskt och kunde inte organisera ett sammanhängande försvar. Tyskarna erövrade broarna över Maas vid Sedan, vilket gav dem möjlighet att kalla på förstärkningar och stridsfordon. Den 14 maj försökte de allierades flygvapen, Royal Air Force (RAF) och Armée de l'Air (franska flygvapnet), att förstöra broarna och förhindra tyska förstärkningar från att nå Västbanken. Luftwaffe hindrade dem från att göra det. I stora luftstrider led de allierade mycket stora förluster som drabbade de allierades bombplanstyrka.[15]
Korsningen över Maas gjorde det möjligt för tyskarna att bryta sig in i de allierades fronts strategiska djup (eller öppna rygg) och avancera till Engelska kanalen utan större motstånd. Fransmännen försökte göra motattacker mot de tyska brohuvuden, den 15-17 maj, men offensiverna blev drabbade av förseningar och förvirring. Fem dagar efter att den tyska armén befäste sina brohuvuden i Sedan, den 20 maj, nådde man Engelska kanalen. Med segern vid Sedan lyckades tyskarna uppnå det operativa målet för Fall Gelb och omringade de starkaste allierade arméerna, däribland den brittiska expeditionskåren. De resulterande striderna förintade de resterande delarna av den franska armén som en effektiv stridskraft, och utvisade den brittiska armén från kontinenten, vilket ledde till Frankrikes nederlag i juni 1940. Slaget vid Sedan bidrog till Frankrikes fall.[15][16]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Frieser 2005, s. 145.
- ^ Mitcham 2000, s. 38.
- ^ [a b c] Frieser 2005, s. 158.
- ^ [a b] Frieser 2005, s. 179.
- ^ [a b] Healy 2007, s. 56.
- ^ Frieser 2005, s. 157.
- ^ Krause & Cody 2006, s. 171.
- ^ Healy 2007, s. 44
- ^ Frieser 2005, s. 181.
- ^ [a b] Frieser 2005, s. 196.
- ^ Frieser 2005, s. 210.
- ^ Frieser 2005, s. 168.
- ^ Mansoor 1988, p. 1.
- ^ Krause and Cody 2006, s. 174.
- ^ [a b] Dear 2005, s. 326.
- ^ Healy 2007, s. 62.
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Bond, Brian & Taylor, Michael. The Battle of France and Flanders, 1940. Leo Cooper, 2001. ISBN 0-85052-811-9
- Bond, Brian. Britain, France and Belgium, 1939–1940. London: Brassy's, 1990. ISBN 0-08-037700-9
- Dear, Ian. The Oxford Companion to World War II. Oxford, Oxfordshire: Oxford University Press, 2001. ISBN 0-19-860446-7.
- Ellis, Major L.F. Ed. Butler, James Ramsay Montagu. The War in France and Flanders 1939–1940. Naval & Military Press, 2004 (1954). ISBN 978-1-84574-056-6
- Evans, Martin Marix. The Fall of France. Oxford: Osprey Publishing, 2000. ISBN 1-85532-969-7
- Frieser, Karl-Heinz. The Blitzkrieg Legend. Naval Institute Press, 2005. ISBN 978-1-59114-294-2
- Healy, Mark, Ed. Prigent, John &. Panzerwaffe: The Campaigns in the West 1940. Vol. 1. London: Ian Allan Publishing, 2008. ISBN 978-0-7110-3240-8
- Hooton, E.R. Luftwaffe at War; Blitzkrieg in the West. London: Chervron/Ian Allen, 2007. ISBN 978-1-85780-272-6.
- Hooton, E.R. Phoenix Triumphant: The Rise and Rise of the Luftwaffe. London: Brockhampton Press, 1994. ISBN 1-86019-964-X
- Jackson, Robert. Air War Over France, 1939–1940. London: Ian Allen, 1974. ISBN 0-7110-0510-9
- Krause, M. and Cody, P. Historical Perspectives of the Operational Art. Center of Military History Publication, 2006. ISBN 978-0-16-072564-7
- Lormier, Dominique. La bataille de Stonne : Ardennes, Mai 1940. Librairie Académique Perrin, Paris. 2010. ISBN 978-2-262-03009-4
- Mitcham, Samuel. German Order of Battle, Volume Two: 291st 999th Infantry Divisions, Named Infantry Divisions, and Special Divisions in WWII. Stackpole Books, 2007. ISBN 978-0-8117-3437-0
- Mitcham, Samuel. The Panzer Legions: A Guide to the German Army Tank Divisions of World War. Stackpole Books, 2000. ISBN 978-0-8117-3353-3
- Mansoor, Peter R. "The Second Battle of Sedan, May 1940", in the Military Review. Number 68 (June 1988), pp. 64–75.
- Terraine, John. The Right of the Line: The Royal Air Force in the European War, 1939-1945. London: Sceptre Publishing, 1985. ISBN 0-340-41919-9
- Ward, John. Hitler's Stuka Squadrons: The Ju 87 at war, 1936–1945. London: Eagles of War, 2004. ISBN 1-86227-246-8.