Hoppa till innehållet

Sture Hovstadius

Från Wikipedia
Sture Hovstadius
FöddCarl Vilhelm Sture Hovstadius
17 april 1928
Örebro
Död9 februari 2010 (81 år)
Stockholm
IMDb SFDb

Carl Vilhelm Sture Hovstadius, född 17 april 1928 i Örebro, död 9 februari 2010 i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Han fick sin teaterutbildning vid Norrköping-Linköping Stadsteaters elevskola 1951–1953. Under elevtiden medverkade han bland annat i uppsättningar som Peer Gynt, Skattkammarön och Lorden från gränden. Han kom till Dramaten 1957 där han var engagerad i olika omgångar fram till 1987, bland annat i Hedersgästerna 1978, Mörkläggning 1980 och Den inbillade sjuke 1987.

Han spelade i Lars Forssells pjäs PartyLilla Teatern i Stockholm 1962, Arsenik och gamla spetsarScalateatern 1970 och Maximteatern 1983. Sommaren 1981 medverkade han hos Nils PoppeFredriksdalsteatern i Helsingborg. Han arbetade även vid stadsteatrarna i Malmö och Stockholm.

Hovstadius gjorde även film, radio- och TV-teater. Han är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård.[2]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1951 Robespierre
Rudolf Värnlund
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
1952 Drömresan
Gunnar Falk
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Tuppfjät Askungen (Cinderella)
Charlotte B Chorpenning
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Lord Jasper Lorden från gränden (Me and My Girl)
L Arthur Rose och Noel Gay
Nils Poppe Norrköping-Linköping stadsteater
1953 Peer Gynt
Henrik Ibsen
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Ljuva ungdomstid (Ah, Wilderness)
Eugene O’Neill
Rune Carlsten Norrköping-Linköping stadsteater
Skattkammarön (Treasure Island)
Robert Louis Stevenson
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
1957 Omeletov, kammarförvant Frieriet (Женитьба, Zhenitba)
Nikolai Gogol
Anita Blom Parkteatern[3]
1958 Lord Canterville Spöket på Canterville (The Canterville Ghost)
Oscar Wilde
Åke Edin Riksteatern[4]
1960 Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck Skansens friluftsteater[5]
1961 Grävlingen Herr Paddas bravader (Toad of Toad Hall)
Kenneth Grahame
Jan Hemmel Stockholms skolbarnsteater[6]
1962 Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Gösta Folke Malmö stadsteater
1964 Larbi
Bankiren
Skärmarna (Les Paravents)
Jean Genet
Per Verner-Carlsson Stockholms stadsteater
1967 Vielgeschrei Den jäktade (Den stundesløse)
Ludvig Holberg
Kotti Chave Skansens friluftsteater[7]
1970 Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[8]
1973 Major Samzelius m. fl. Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1977 Invalid
Gammal bonde
Slaget vid Lobositz (Die Schlacht bei Lobositz)
Peter Hacks
Friedo Solter Stockholms stadsteater
Vaktmästaren Ranstadvalsen
Jan Guillou och Gunnar Ohrlander
Margaretha Byström Dramaten
Liputin Onda andar(Бесы, Bésy)
Fjodor Dostojevskij
Ernst Günther Dramaten
1978 Domarrösten (band) Vargen (Claw)
Howard Barker
Barbro Larsson Dramaten
1981 Professor Valdemar Willer Sten Stensson Stéen går igen
Carro Bergkvist och Arne Wahlberg
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1983 Sköna Helena (La Belle Hélène)
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Olof Willgren Fria Proteatern[9]
Arsenik och gamla spetsar(Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Lars Amble Maximteatern[10]
1984 Emil i Lönneberga
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Göta Lejon[11]
År Roll Produktion Regi
1960 Överkonstapel Björck Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Åke Falck[12]
  1. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 14 februari 2010, sid. 31
  2. ^ Gravar.se
  3. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 10. 8 augusti 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-08-08/213/10. Läst 29 juli 2018. 
  4. ^ ”'Spöket' i Nyköping”. Dagens Nyheter: s. 18. 17 oktober 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-10-17/282/18. Läst 25 december 2021. 
  5. ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016. 
  6. ^ Age (12 mars 1961). ”Herr Padda gästspelar för Stockholms skolbarn”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-03-12/69/32. Läst 27 december 2021. 
  7. ^ S B-l (20 juni 1967). ”1700-talsstress på Skansen”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-06-20/164/14. Läst 25 maj 2019. 
  8. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  9. ^ Susanne Marko (13 februari 1983). ”'Sköna Helena' svämmar över”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1983-02-13/42/16. Läst 16 september 2017. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 59. 29 september 1983. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-29/264/59. Läst 25 januari 2016. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 55. 21 oktober 1984. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-10-21/287/55. Läst 17 september 2016. 
  12. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]