Vaxholms artillerikår

	Vaxholms artillerikår; (№ 8)
Information
Officiellt namn	Kungl Vaxholms artillerikår
Datum	1889–1901
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Artilleriet
Roll	Fästningsartilleri
Del av	4. arméfördelningen
Efterföljare	Vaxholms kustartilleriregemente
Storlek	Kår
Högkvarter	Vaxholms garnison
Förläggningsort	Vaxholms fästning; Fredriksborgs fästning; Rindö
Färger	Mörkblå
Marsch	"Honnör för Finska gardet" (Arnoldsson)
Befälhavare
Kårchef	Oskar Sylvander
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Uniform

Vaxholms artillerikår (№ 8), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1889–1901. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison i Vaxholm.^[2]^[3]

Historia

Vaxholms artillerikår hade sitt ursprung i ett från 1794 till Vaxholm förlagt kompani ur Första Svea artilleriregemente, vilket tillsammans med fästningskompani ur Första Göta artilleriregemente, 1889 bildade Vaxholms artillerikår (No 5). Kåren var förlagd till Oskar-Fredriksborg och Rindö. Kragfärgen på attilan var då röd. Vaxholms artillerikår ändrade 1892 beteckning till No 8 och kragfärgen blev vit i utformningen för fästningsartilleriet (halva kragen med spetsar). Den 12 december 1901 upplöstes kåren och utgick ur artilleriet, för att den 1 januari 1902 bilda Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) i kustartilleriet.^[3]

Förbandschefer

Nedan anges förbandscheferna mellan åren 1888–1901.^[2]

1888–1896: Hugo Wennerholm
1896–1901: Oskar Sylvander ^[d]

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Kungl. Vaxholms artillerikår	1889-01-01	–	1901-12-31

**Beteckningar**
№ 5	1889-01-01	–	1892-12-31
№ 8	1893-01-01	–	1901-12-31

**Förläggningsorter och övningsfält**
Vaxholms fästning (F)	1889-01-01	–	1901-12-31
Fredriksborgs fästning (F)	1889-01-01	–	1901-12-31
Rindö (F)	1889-01-01	–	1901-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1889–1893 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen.
^ Förbandsmarschen antogs 1895. Marschen användes av Vaxholms kustartilleriregemente åren 1902–1948, och av Roslagens marinregemente åren 1994–2000.^[1]
^ Sylvander blev sista chefen vid kåren.
^ Blev 1902 chef för Vaxholms kustartilleriregemente

Noter

^ Sandberg (2007), s. 14
^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
^ [a b] Holmberg (1993), s. 28-29

Tryckta källor

Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8

Vidare läsning

Cyrus, John Ludvig Allan (1944). Kungl. Vaxholms artillerikår, sedermera Kungl. Vaxholms kustartilleriregemente.. Uppsala. Libris 2606032

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Vaxholms artillerikår.
Bilder & media

[1] Åren 1889–1893 var regementet underställt chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen.

[3] Förbandsmarschen antogs 1895. Marschen användes av Vaxholms kustartilleriregemente åren 1902–1948, och av Roslagens marinregemente åren 1994–2000.^[1]

[4] Sylvander blev sista chefen vid kåren.

[7] Blev 1902 chef för Vaxholms kustartilleriregemente

[2] Sandberg (2007), s. 14

[Kjellander_(2003),_s._324-5] [a b] Kjellander (2003), s. 324

[Holmberg_(1993),_s._28-29-6] [a b] Holmberg (1993), s. 28-29

[a]

[b]

[c]

[2]

[3]

[d]

[1]