Hoppa till innehållet

far

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även får.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av far  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ far fadern fäder fäderna
Genitiv fars faderns fäders fädernas

far

  1. kortform av fader
    Användning: pappa och far är de två vanligaste och mest neutrala orden för ’manlig förälder’. Det finns dock en tydlig skillnad i stilvärde: pappa uppfattas som mer vardagligt medan far uppfattas som mer formellt eller högtidligt.
    Sammansättningar: familjefar, farbror, farfar, farmor, farmöderne, farsgubbe, morfar, styvfar, tomtefar

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

far

  1. böjningsform av fara

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

far

  1. far, fader

Engelska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av far 
Positiv far
Komparativ further, farther
Superlativ furthest, farthest
 
Adverbavledning (farly)?

far

  • uttal: fɑː (stumt r, vanligt i storbritannien) eller fɑːɹ (nordamerikansk engelska)
  1. avlägsen

Adverb

[redigera]
Böjningar av far 
Positiv far
Komparativ farther, further
Superlativ farthest, furthest

far

  1. vida, långt
    Vanliga konstruktioner: far more, far too much

Fornsvenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av far  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fār fārit fār fārin
Ackusativ fār fārit fār fārin
Dativ fāri, fāre fārinu, fāreno fārum, fārom fārumin, fāromen
Genitiv fārs fārsins fāra fāranna

fār n

  1. (däggdjur) får

Frisiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av far  Singular Plural
neutrum
Nominativ far farren

far n

  1. (sjöfart) farvatten
    Synonymer: fargeul, soal

Verb

[redigera]

far

  1. böjningsform av farre

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av far  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ far farið för förin
Ackusativ far farið för förin
Dativ fari farinu förum förunum
Genitiv fars farsins fara faranna

far

  1. avtryck

Latin

[redigera]

Substantiv

[redigera]

far

  1. (växter) emmer

Romani

[redigera]

Adverb

[redigera]

far

  1. långt

Etymologi

[redigera]

Besläktat med hindi दूर (dūr).

Somaliska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

far

  1. (anatomi) finger

Turkiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

far

  1. strålkastare (på bil)
    Etymologi: Av franska phare.
  2. ögonskugga
    Etymologi: Av franska fard.
    Synonymer: göz farı