Hans Urs von Balthasar
| Hans Urs von Balthasar | |
 | |
| Född | 12 augusti 1905[1][2][3] Luzern[4], Schweiz |
|---|---|
| Död | 26 juni 1988[1][2][3] (82 år) Basel[5], Schweiz |
| Begravd | Church of St. Leodegar |
| Medborgare i | Schweiz[6] |
| Utbildad vid | Zürichs universitet  |
| Sysselsättning | Teolog[3], katolsk präst[7], författare, översättare |
| Befattning | |
| Kardinal (1988–)[3][8] | |
| Utmärkelser | |
| Romano Guardini-priset (1971) Gottfried Keller-priset (1975) Hedersdoktor vid Münsters universitet | |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Hans Urs von Balthasar, född 12 augusti 1905 i Luzern, Schweiz, död 26 juni 1988 i Basel, Schweiz, var en schweizisk jesuit och teolog, utnämnd till kardinal av Romersk-katolska kyrkan, men han hann aldrig tillträda före sin död. Han är en av 1900-talets främsta katolska teologer, om än kontroversiell.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Efter studier vid universiteten i Wien, Berlin och Zürich, doktorerade Balthasar i tysk litteratur vid det senare lärosätet 1928 med sin avhandling Geschichte des eschatologischen Problems in der modernen deutschen Literatur. 1929 inträdde han i jesuitorden, och prästvigdes 1936. 1944 grundade han tillsammans med Adrienne von Speyr Johannesgemenskapen (Johannesgemeinschaft), en lekmannaorden. Efter konflikter med de konservativa bland jesuiterna, utträdde han ur denna orden 1950 eftersom han sade att Gud kallat honom att verka i Johannesgemenskapen; därmed förlorade han sin position och rätt att undervisa. Detta innebar att han fortfarande var präst, men saknade kyrklig tillförordning (inkardination). Hans namn som teolog ledde trots allt till att påve Johannes Paulus II utnämnde honom till kardinaldiakon av San Nicola in Carcere 1988. Två dagar före installationen, den 26 juni, avled Balthasar i sitt hem i Basel. Vid begravningen närvarade bland andra dåvarande kardinal Joseph Ratzinger.
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Balthasar räknas som en av de mest inflytelserika teologerna under 1900-talet. Liksom Karl Rahner och Bernard Lonergan, två andra, samtida framstående teologer, sökte han på kristna grunder skapa ett intellektuellt bemötande av modernismens reduktionism och antropocentrism, i en strävan efter att utmana filosofins antaganden. I sitt förhållningssätt, källval och intresseområde, är Balthasar en eklektiker. Ett exempel på detta är hans dialog med den reformerte teologen, landsmannen Karl Barth, vars arbeten Balthasar var den förste katolik att analysera. Än mera kontroversiell var hans bok Mysterium Paschale, i vilken han hävdar att helvetet kan vara tomt.
Mest känd är sannolikt hans trilogi i sju band, Herrlichkeit, Theodramatik och Theologik som behandlar ämnena teologisk estetik, teistisk dramatik samt förhållandet mellan kristologi och ontologi.[1] Han har även skrivit om helgon och kyrkofäder, företagit litterära analyser, och mycket mera. Därtill medgrundade han 1972 den katolska teologiska tidskriften Communio, med dåvarande kardinal Ratzinger, Henri de Lubac, och Walter Kasper.
Balthasar skrev cirka 90 böcker och 550 artiklar.
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Apokalypse der deutschen Seele. 3 Bände. Pustet, Salzburg/Leipzig 1937–1939
- Das Herz der Welt. Arche, Zürich 1945
- Therese von Lisieux. Geschichte einer Sendung. Hegner, Köln 1950
- Karl Barth. Darstellung und Deutung seiner Theologie. Hegner, Köln 1951
- Reinhold Schneider. Sein Weg und sein Werk. Hegner, Köln 1953
- Bernanos. Hegner, Köln 1954
- Einsame Zwiesprache. Martin Buber und das Christentum. Hegner, Köln 1958; Johannes, Einsiedeln 2. A. 1993, ISBN 3-89411-314-6
- Herrlichkeit. Eine theologische Ästhetik. 3 Bände. Johannes, Einsiedeln 1961–1969
- Skizzen zur Theologie. 5 Bände. Johannes, Einsiedeln 1960–1986
- Erster Blick auf Adrienne von Speyr. Johannes, Einsiedeln 1968
- Theodramatik. 4 Bände. Johannes, Einsiedeln 1971–1983
- Theologik. 3 Bände. Johannes, Einsiedeln 1985–1987
- Epilog. Johannes, Einsiedeln 1987
Fördjupningslitteratur
[redigera | redigera wikitext]- The Analogy of Beauty: the Theology of Hans Urs von Balthasar. Edited by John Riches. Edinburgh: T. & T. Clark 1986. ISBN 0-567-09351-4
- The Cambridge Companion to Hans Urs von Balthasar Edited by Edward T. Oakes and David Moss. Cambridge: Cambridge University Press 2004. ISBN 0-521-89147-7
- Erp, Stephan, The Art of Theology: Hans Urs von Balthasar's theological aesthetics and the foundations of faith. Leuven: Peeters 2004. ISBN 90-429-1467-X
- Steck, Christopher W., The Ethical Thought of Hans Urs von Balthasar. New York: Crossroad 2001. ISBN 0-8245-1915-9
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Hans-Urs-von-Balthasartopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: balthasar-hans-urs-von, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] BeWeB.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: 53hkm6fp1br6099, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Catholic-Hierarchy.org, Catholic Hierarchy person-ID: vbalt, läst: 27 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Catholic-Hierarchy.org, Catholic Hierarchy person-ID: vbalt, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]