Olof Verelius
| Olof Verelius | |
 Olof Verelius Litografi av Otto Wallgren. | |
| Född | 12 februari 1618[1] Hässleby församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 3 januari 1682[1] (63 år) Uppsala, Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[2][3] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Academia Gustaviana[4]  |
| Sysselsättning | Historiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Inspektor vid Östgöta nation (–1681)[5] Riksantikvarie (1666–1675)[6] | |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Föräldrar | Nicolaus Petri Ingatorpensis |
| Redigera Wikidata | |
Olof Verelius född 12 februari 1618 i Hässleby socken i Småland, död 3 januari 1682 i Uppsala, var en svensk runolog, språkforskare, fornminnesforskare och historiker.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Olof Verelius var son till prästen Nicolaus Petri Ingatorpensis och Botilda Olofsdotter, men tog sig redan i ungdomen tillnamnet Verelius. Efter studier i Dorpat och Uppsala var han bland annat lärare åt adliga ynglingar och företog en utrikes resa 1648–1650, och författade därefter verket Epitomarum historiæ svio-gothicæ libri quatuor ("fyra böcker om den svensk-gotiska historien i sammandrag"), som på grund av sitt vackra latin senare kom att användas som läsebok. Redan i detta verk visar han en hög tanke om Sveriges forntid.
Verelius utnämndes 1652 till professor i Dorpat, men tillträdde aldrig tjänsten. I stället blev han 1653 akademiräntmästare i Uppsala, avböjde 1657 en lärostol i historia, men kallades till en personlig professur i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala universitet 1662, och var dessutom bland annat riksantikvarie 1666 till 1675 och assessor vid Antikvitetskollegiet.
Verelius analyserade de isländska handskrifter som vid denna tid fördes till Uppsala, lärde sig språket, och utgav Index linguæ veteris scytho-scandicæ sive gothicæ, det första isländska lexikonet i Sverige (utgivet av Olof Rudbeck d.ä. 1691), samt utgav ett antal isländska sagor på isländska och i svensk översättning, bland annat Herröds och Boses saga, Hervarar saga (1672) och Gautreks och Rolfs Saga. Hans assistent vid utgivningen var islänningen Jón Jónsson från Rúgsstaðir på Island (1636–1679), även känd under namnet Jón Rúgmann eller Jonas Rugman.
Verelius har setts som grundläggare av den "hyperboreiska skolan", alltså teorin att forntidens svenskar vore de hyperboréer som nämnts i antik mytologi. Hans lärjunge Olof Rudbeck d.ä. blev senare den mest framstående företrädaren för teorin. Verelius historiesyn bidrog till att han hamnade i en långvarig tvist med professor Johannes Schefferus om var hednatemplet i Gamla Uppsala legat. Schefferus hävdade att templet skulle ha legat i nuvarande centrala Uppsala medan Verelius ansåg att platsen var där Gamla Uppsala kyrka nu står. Schefferus hade en mer vetenskaplig angreppsmetod; men man anser trots detta numera att Verelius hypotes var korrekt[7].
Olof Verelius gifte sig med Anna Gestricia, änka efter Isak Isthmenius och mor till Jacob Reenhielm som blev riksantikvarie. Verelius fick inga egna barn, utan bara styvbarn. Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Bibliografi (moderna utgåvor)
[redigera | redigera wikitext]- Tre isländska sagor om Sverige (Nyutg. /med ordförklaringar, kompletteringar och en utförlig kommentar av Dan Korn ; illustrationer: Oscar B. Oscarsson). Mölnlycke: D. Korn. 1990. Libris 1194161
- Verelius, Olof (1994). Resan till Världsstaden. Filologiskt arkiv, 0083-6745 ; 37. Stockholm: Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. Libris 7640531. ISBN 91-7402-238-5 - Den latinska originaltexten med svensk översättning av Birger Bergh och inledning av Magnus von Platen.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Már Jónsson, Árni Magnússon. Ævisaga (Reykjavik, 1998) s. 34
- Gottfrid Kallstenius: Två svenska bröllopsdikter av Jonas Rugman
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Verelius, Olof, 1904–1926.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Olof Verelius, Svenska kyrkan, läs online och läs online, läst: 4 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 28 maj 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Olof Verelius, Svenska kyrkan, läs online, läst: 4 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Klas Odén, Östgötars minne : biografiska anteckningar om studerande östgötar i Uppsala 1595-1900, 1902, s. 20.[källa från Wikidata]
- ^ Riksantikvarieämbetets historia, Riksantikvarieämbetet, läs online, läst: 4 juni 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Henrikson, Alf (1958). Antikens historier. Albert Bonniers förlag. sid. 565. ISBN 91-0-057394-9
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Olof Verelius.- Verelius, Olof i Libris
| |||||||||||||||||
| ||||||||||||||||
|