Hoppa till innehållet

Otto Stern

Från Wikipedia
Otto Stern Nobelpristagare i fysik 1943
Född17 februari 1888[1][2][3]
Żory, Polen
Död17 augusti 1969[4][1][3] (81 år)
Berkeley, USA
BegravdSunset View Cemetery[5]
Medborgare iTyskland[6] och USA[6]
Utbildad vidUniversitetet i Wrocław
Johannesgymnasium Breslau
Johann Wolfgang Goethe-Universität
SysselsättningFysiker, kemist, universitetslärare
ArbetsgivareHamburgs universitet
Rostocks universitet
Carnegie Mellon University
University of California, Berkeley
ETH Zürich
Noterbara verkStern-Gerlach-experimentet
Utmärkelser
Nobelpriset i fysik (1943)[7][8]
Hedersdoktor vid ETH Zürich
Redigera Wikidata

Otto Stern, född 17 februari 1888 i Sorau (nu Żory), död 17 augusti 1969 i Berkeley, Alameda County, Kalifornien var en tysk fysiker och nobelpristagare, som 1912 disputerade i fysikalisk kemi vid universitet i Breslau. Han fick Nobelpriset i fysik 1943, bland annat för att ha visat att protonen har ett magnetiskt moment.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Stern föddes i en judisk familj och hans far var Oskar Stern, en kvarnägare, som hade bott i Breslau (nu Wrocław) sedan 1892. Hans mor Eugenia, född Rosenthal, kom från Rawitsch (nu Rawicz) i den preussiska provinsen Posen. Han hade en bror, Kurt, som blev känd botaniker i Frankfurt, och tre systrar.

Stern studerade i Freiburg im Breisgau, München och Breslau[9] och avslutade under handledning av Otto Sackur sina studier vid universitetet i Breslau 1912 med en doktorsavhandling i fysikalisk kemi[9] om den kinetiska teorin om osmotiskt tryck i koncentrerade lösningar. Han följde sedan Albert Einstein till Karlsuniversitetet i Prag och 1913 till ETH i Zürich.

Sterns brorsdotter var kristallografen Lieselotte Templeton.[10]

Plakett på väggen av vad som nu är fysikinstituten vid Hamburgs universitet, till minne av Sterns ämbetstid

Karriär och vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Stern tjänstgjorde under första världskriget och gjorde meteorologiskt arbete på den ryska fronten medan han fortsatte sina studier och fick 1915 sin habilitation vid universitetet i Frankfurt. År 1921 blev han professor vid Rostocks universitet som han lämnade 1923 för att bli chef för det nygrundade Institut für Physikalische Chemie vid Hamburgs universitet.

Efter att ha avgått från sin tjänst vid Universitetet i Hamburg 1933 på grund av nazisternas maktövertagande, fann han sin tillflykt i staden Pittsburgh och blev professor i fysik vid Carnegie Institute of Technology.[11] Under 1930-talet var han gästprofessor vid University of California, Berkeley.[12]

Som experimentell fysiker bidrog Stern till upptäckten av spinnkvantisering i Stern-Gerlach-experimentet med Walther Gerlach i februari 1922 vid Physikalischer Verein i Frankfurt am Main,[13][14] till demonstration av vågnaturen hos atomer och molekyler, till mätning av atomers magnetiska moment samt till upptäckten av protonens magnetiska moment och utveckling av den molekylstrålemetoden, som används för tekniken för molekylstråleepitaxi.

Efter att Stern gått i pension från Carnegie Institute of Technology flyttade han till Berkeley, Kalifornien. Han var en regelbunden besökare i fysikcolloquium på UC Berkeley. Han dog av en hjärtattack i Berkeley den 17 augusti 1969.[12]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Stern tilldelades Nobelpriset i fysik 1943, det första som delades ut sedan 1939. Han fick det ensam, "för hans bidrag till utvecklingen av den molekylära strålmetoden och hans upptäckt av protonens magnetiska moment" (inte för Stern-Gerlach-experimentet). Priset 1943 delades ut 1944.[16]

Stern-Gerlach-medaljen från Deutsche Physikalische Gesellschaft, som delas ut för spetskompetens inom experimentell fysik, är uppkallad efter honom och Gerlach.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Otto Stern, 9 februari 2022.
  • Horst Schmidt-Böcking and Karin Reich: Otto Stern. Physiker Querdenker, Nobelpreisträger. Societäts-Verlag, Frankfurt am Main 2011, ISBN 978-3-942921-23-7.
  • J.P. Toennies, H. Schmidt-Böcking, B. Friedrich3, and J.C.A. Lower (2011). Otto Stern (1888–1969): The founding father of experimental atomic physics. Annalen der Physik, 523, 1045–1070. arXiv:1109.4864
  • National Academy of Sciences - Otto Stern (englisch; PDF; 1,0 MB)

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6q52szw, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 10904027, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Frankfurter Personenlexikon, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Штерн Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 10904027, läs online, läst: 17 april 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Libris, Kungliga biblioteket, 6 november 2012, Libris-URI: fcrvzk9z3jnslp0, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] The Nobel Prize in Physics 1943, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Charles W. Carey Jr. (1999). "Stern, Otto". American National Biography (online ed.). New York: Oxford University Press. doi:10.1093/anb/9780198606697.article.1301581. (subscription required)
  10. ^ Otto Sterns gesammelte Briefe – Band 1 : Hochschullaufbahn und die Zeit des Nationalsozialismus. Berlin, Heidelberg: Springer. 2018. ISBN 9783662557358. OCLC 1047864732 
  11. ^ ”Pittsburgh Strong: Historic Tribute to a Vibrant Jewish Community”. ANU - Museum. 29 oktober 2018. https://www.anumuseum.org.il/blog-items/pittsburgh-strong-historic-tribute-to-a-vibrant-jewish-community/. 
  12. ^ [a b] ”Otto Stern”. National Academy of Sciences. http://www.nasonline.org/publications/biographical-memoirs/memoir-pdfs/stern-otto.pdf. Läst 16 oktober 2017. 
  13. ^ Gerlach, Walther; Stern, Otto (1922). ”Das magnetische Moment des Silberatoms”. Zeitschrift für Physik 9 (1): sid. 353–355. doi:10.1007/BF01326984. 
  14. ^ Friedrich, Bretislav; Herschbach, Dudley (1 december 2003). ”Stern and Gerlach: How a Bad Cigar Helped Reorient Atomic Physics”. Physics Today. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171007152509/http://physicstoday.scitation.org/doi/full/10.1063/1.1650229. Läst 1 mars 2022. 
  15. ^ ”Minor Planet Center 14468 Ottostern” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=14468. Läst 16 april 2024. 
  16. ^ ”The Nobel Prize in Physics 1943”. The Nobel Prize. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1943/summary/. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Otto_Stern&oldid=55101084”