Hoppa till innehållet

Peter Forsberg

Från Wikipedia
För mångårig styrelseledamot i Ishockeyförbundet född 1952, se Peter Forsberg (befattningshavare).
Peter Forsberg
Peter Forsberg 2016-03-17 001 (cropped).jpg
Peter Forsberg, 2016.
SmeknamnFoppa
NationalitetSverige Sverige
Född20 juli 1973 (51 år),
Örnsköldsviks församling, Sverige
Spelardata
PositionCenter
SkjuterVänster
Längd185[1] cm
Vikt93[1] kg
Klubbar
Spelade förModo Hockey • Quebec Nordiques • Colorado Avalanche • Philadelphia Flyers • Nashville Predators
Övrigt
NHL-draftad6:e totalt, 1991
Philadelphia Flyers
Proffsår1990–2011
Hall of Fame2014

Peter Mattias "Foppa" Forsberg, född 20 juli 1973 i Örnsköldsviks församling, Västernorrlands län,[2] är en svensk före detta professionell ishockeyspelare.

Många framhåller Forsberg som en av Sveriges bästa ishockeyspelare genom tiderna.[3] Det finns även de som ser honom som en av NHL:s och världens bästa någonsin.[4][5][6] Forsberg har vunnit två OS-guld (1994 och 2006), två VM-guld (1992 och 1998) samt två Stanley Cup (1996 och 2001). Han har även vunnit flera individuella utmärkelser som till exempel Guldpucken (1993 och 1994) som Elitseriens bästa spelare, Calder Trophy (1995) som bästa nykomling i NHL och Hart Trophy (2003) som NHL:s mest värdefulla spelare. Efter stora skadeproblem i en fot som gjorde att han inte spelade i NHL på nära tre år gjorde Forsberg en comeback i Colorado Avalanche i februari 2011. Det blev bara två matcher för klubben när återigen foten krånglade och den 14 februari tillkännagav att han avslutar karriären.[7] Han har sin matchtröja upphissad i Ball Arena och därför är nummer 21 numera pensionerat i Colorado Avalanche.

År 2013 blev Forsberg invald i IIHF Hall of Fame[8], och den 23 juni 2014 valdes han in i Hockey Hall of Fame.[9]

År 2016 vann han Mästarnas mästare.[10]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]

Juniorår och Modo Hockey

[redigera | redigera wikitext]

År 1988 vann Forsberg TV-pucken med Ångermanland som finalbesegrade Stockholm med 5-3 i en tid då den stora stjärnan i samma årskull hette Markus Näslund.[11] Vid 16 års ålder, den 4 mars 1990, debuterade Forsberg för Modo Hockey:s A-lag i Allsvenskan borta mot Huddinge IK, och utmärkte sig direkt genom såväl fyra utvisningsminuter som en assist. Den 4 november samma år debuterade Forsberg också i Elitserien, i en hemmamatch mot HV71.

Under sin andra säsong i Elitserien gjorde Forsberg 27 poäng på 39 matcher och satt utvisad i 78 minuter, vilket innebar att han vann utvisningsligan.[12]

Säsongen därefter, 1992/93, slutade en nittonårig Forsberg tvåa i Elitseriens poängliga efter Håkan Loob och toppade dessutom utvisningsligan. Säsongen efter, 1993/94, förde han Modo Hockey till SM-final, där det dock blev förlust mot Malmö IF. Efter den avgörande finalmatchen gick en frustrerad Forsberg till attack mot domaren Börje Johansson i direktsänd TV, vilket blev en klassisk intervju i modern svensk sporthistoria.[13]

Under NHL-strejken 1994 spelade Forsberg också i Modo och gjorde 14 poäng på 11 matcher innan det bar iväg till NHL efter fyra och en halv säsong i Modo.

NHL

[redigera | redigera wikitext]
Peter Forsberg i Colorado Avalanche 1997.

Forsberg valdes som nummer sex i 1991 års NHL-draft av Philadelphia Flyers och kom att debutera i ligan 1995. Innan han hann spela en enda match för Flyers var han inblandad i en bytesaffär med Quebec Nordiques 1992 där Forsberg tillsammans med fem andra spelare, ett par förstaval i draften och en summa pengar byttes mot Eric Lindros.[14]

Forsbergs rookiesäsong blev relativt kort då lockouten i NHL försenade seriestarten till januari. Forsberg utmärkte sig med assist redan i NHL-debuten och var en av de mest produktiva spelarna i ligan under den avkortade säsongens senare del. 50 poäng på 47 matcher gjorde att han gjorde flest poäng av alla förstaårsspelare och fick motta Calder Trophy som årets bästa nykomling.[3]

Inför säsongen 1995/96 flyttades Nordiques till Denver och blev Colorado Avalanche. Med 86 assists tillhörde han den säsongen NHL:s absolut främsta playmaker och 116 poäng räckte för en femteplats i NHL:s totala poängliga. När Colorado tog hem sin första Stanley Cup våren 1996 utmärkte sig Forsberg inte minst i den andra finalmatchen mot Florida Panthers när han gjorde tre mål på mindre än tio minuter. I och med Stanley Cup-segern blev den då 22-årige Forsberg yngsta medlem i den exklusiva Trippelguldklubben.

Forsbergs fortsatta NHL-karriär rymde många ljusglimtar med strålande spel varvat med oproduktiva svackor, oftast föranledda av diverse skador, och det är just skadorna som varit hans största problem: axeln har hoppat ur led vid ett flertal tillfällen, en fotskada höll honom borta från vinter-OS 2002, han har drabbats av flera hjärnskakningar och under slutspelet våren 2001 sprack hans mjälte i en match mot Los Angeles Kings.[15] Säsongen efter tog han en paus från ishockeyn, men var tillbaka till Stanley Cup-slutspelet där han gjorde 27 poäng på 20 matcher och med det vann hela slutspelets poängliga.

Säsongen 2002/03 gjorde Forsberg sin sannolikt bästa NHL-säsong då han gjorde 29 mål och 77 assists, sammanlagt 106 poäng, vilket räckte för att han, som förste nordbo någonsin, vann NHL:s poängliga och dessutom plus/minus-ligan. Forsberg belönades sålunda med poängligetrofén Art Ross Trophy men också Hart Memorial Trophy som går till ligans mest värdefulla spelare.

Säsongen efter, 2003/04, drabbades Forsberg åter av skador och även om han på 39 matcher lyckades göra 55 poäng, var det allt fler som började fråga sig om han såg slutet på sin karriär.

Säsongen 2004/05 var Forsberg tillbaka i Elitserien och Modo, då det var lockout i NHL. I en liga överöst med NHL-stjärnor sågs han som den största profilen, och alla hans matcher blev snabbt utsålda. Forsberg gjorde 39 poäng (13 mål och 26 assists) på 33 matcher och toppade Elitseriens poängliga fram till att han ådrog sig en båtbensskada i januari. Efter en rekordsnabb rehabilitering gjorde han comeback i slutspelet mot Färjestads BK men drabbades av hjärnskakning redan efter några byten.

Forsberg med nummer 21 i Nashvilletröja.

Säsongen efter NHL-lockouten, 2005/06, var Forsberg tillbaka i NHL, denna gång i Philadelphia Flyers, klubben som en gång draftade honom, och han inledde säsongen strålande genom bland annat ledning i poängligan. Men en bit in på säsongen drabbades Forsberg åter av skador. Ändå gjorde han ett tillräckligt intryck för att därpå följande säsong, 2006/07, bli vald till Flyers lagkapten. Det blev dock en katastrofal säsong för klubben och den 15 februari 2007 byttes lagkaptenen Forsberg till Nashville Predators i utbyte mot Ryan Parent och Scottie Upshall. Det bedömdes som att Forsberg (tidigare vid två tillfällen slutspelets poängkung i NHL) var den sista pusselbiten som toppklubben Nashville saknade för att kunna vinna Stanley Cup.[16] Det visade sig bli en missräkning och Nashville blev den första NHL-klubb där Forsberg under en säsong inte klarade av att göra minst 1 poäng per match.

Säsongen 2007/08 var en kamp mot en fotskada som krånglade under hela höstsäsongen.[17] Strax innan tradingfönstret stängde, i februari 2008, skrev Forsberg på för Colorado Avalanche.[18] Han hann med 14 poäng (1 mål och 13 assists) på 9 matcher innan slutspelet drog igång. Väl där gjorde sig skadan påmind igen och Forsberg kunde halvskadad endast medverka i 7 av 10 matcher.

Åter i Elitserien

[redigera | redigera wikitext]

Den 30 januari 2009 stod det klart att Forsberg skulle spela i Modo under de kvarstående matcherna i Elitserien, fortfarande i ovisshet om skadorna hade läkt. Det blev dock bara två matcher i Modo-tröjan, under vilka Forsberg gjorde ett mål och två assists. Sedan återkom skadorna och när Modo dessutom missade slutspel så var Forsbergs säsong över.

När nästa Elitseriesäsong drog igång var Forsberg åter med i Modos laguppställning och gjorde mål i de tre första matcherna (varav bara en slutade med Modo-seger och det efter förlängning). Därefter drog han sig tillbaka för att begrunda sin hockeyframtid medan flera NHL-klubbar visade intresse. Forsberg bestämde sig snart för att slutföra säsongen i Modo tillsammans med Markus Näslund som varit hans radarpartner sedan åren som juniorer. Båda spelade gratis säsongen ut med goda resultat (Forsberg noterade exempelvis 30 poäng (11 mål och 19 assists) på 23 matcher), men trots det så missade Modo slutspelet för andra säsongen i rad. Efter den avgörande förlustmatchen sade Forsberg att det kunde ha varit hans sista ishockeymatch någonsin.[19]

Comeback i Colorado Avalanche

[redigera | redigera wikitext]

Den 21 januari 2011 meddelade Colorado Avalanche att Forsberg ska träna med klubben och att hans första träning äger rum den 22 januari.[20] Forsberg sade senare i en intervju att han behövde ta reda på i vilken fysisk form han befann sig och att bästa sättet att ta reda på detta var att träna med NHL-spelare.

Den 6 februari 2011 skrev Forsberg på ett kontrakt med Colorado Avalanche som sträckte sig säsongen 2010/11 ut. Han hann dock bara spela två matcher med klubben innan han på en presskonferens den 14 februari berättade att han lägger av med ishockeyn helt.[21][22]

Efter att Forsberg slutade med hockeyn pensionerades hans tröja i Colorado Avalanche. Det betyder att tröjan med nummer 21 hissas upp i taket på Colorados hemmaarena och ingen kan någonsin ha detta nummer igen i klubben.[23] Forsbergs tröja är den fjärde i Colorado Avalanche som pensionerats, efter Ray Bourque (77), Patrick Roy (33) och Joe Sakic (19).[24]

Då Forsberg den 14 februari 2011 avslutade sin professionella karriär som ishockeyspelare valde han snart att fortsätta sitt arbete inom ishockeyn, och blev biträdande General Manager i Modo Hockeys organisation.[25]

Landslagskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Juniorlandslaget

[redigera | redigera wikitext]

Forsberg spelade i tre stora turneringar i juniorlandslaget, ett EM (1991) och två VM-turneringar (1992 och 1993). Forsberg har än i dag poängrekordet i junior-VM efter att på hemmaplan i Gävle 1993 gjort 7 mål och 24 assists på 7 matcher.[12][3]

A-landslaget

[redigera | redigera wikitext]
Forsberg i svensk landslagströja.

Den 12 april 1992 i en genrepsmatch inför VM mot Ryssland debuterade Forsberg i Tre kronor.[12] 16 dagar senare gjorde Forsberg VM-debut mot Polen och stod för två mål. Efter ett blekt gruppspel försvarade Sverige sitt VM-guld från året innan och Forsberg gjorde mål både i semifinal och final. Med sin medverkan i turneringen blev Forsberg den yngste svenske deltagaren i ett ishockey-VM någonsin, ett rekord som slogs av Nicklas Bäckström 2006.[26] I VM 1993 var Forsberg med och vann silver med Tre kronor.

En tidig höjdpunkt i Forsbergs karriär är OS-finalen 1994 mot Kanada i Lillehammer som kom att avgöras på straffar. Forsberg, som blivit målskytt i ordinarie straffläggning, kom att avgöra i den andra extra straffrundan genom en kopia av Kent Nilssons mål mot USA i VM 1989. Straffen har förevigats i den svenska idrottshistorien och kom även att bli motiv för ett frimärke.[27][28] För första gången någonsin hade Sverige vunnit OS-guld i ishockey.

Vid OS 1998 i Nagano spelade Forsberg sitt andra OS. NHL-proffs var med i OS för första gången och Sverige åkte ut i kvartsfinalen mot Finland (1-2) med Forsberg som lagets enda målskytt. Samma år slogs Colorado tidigt ut ur Stanley Cup-slutspelet och Forsberg blev en av de svenska stjärnor som i revanschens namn valde att spela VM i Schweiz under pappa Kent Forsbergs ledning. Tre Kronor, med bland andra Forsberg och Mats Sundin i laget, vann guld och Forsberg fick pris som VM:s bästa forward.

Forsberg var sedan med i två VM på raken 2003 och 2004. Slutresultatet blev silver i båda turneringarna; guldet gick i båda fallen till Kanada. Det mest klassiska var Sveriges kvartsfinalvändning mot Finland 2003 i Hartwall Arena i Helsingfors, då 1–5 blev 6–5 med Forsberg som tvåmålsskytt.[29] I media kom även omständigheterna i 2004 års VM-final att diskuteras, då den skadebenägne Forsberg blev utsatt för en farlig tackling bakifrån av Rob Niedermayer.[30][31] Kanada vände matchen efter detta och vann VM-guld.

Inför OS 2006 i Turin var Forsbergs medverkan högst osäker på grund av en ljumskskada.[32][33] Till sist flögs Forsberg till Turin för att testa och först efter de två första matcherna blev det klart att han skulle spela.

Den 7 november 2009 spelade Forsberg sin 100:e A-landskamp i Tre Kronor under Karjala Tournament och blev därigenom Stor grabb nummer 165.[34]

Månaden efter blev han uttagen till spel i OS 2010 i Vancouver. Turneringen kom att bli hans fjärde OS och han blev utsedd att vara fanbärare vid invigningen.[35] Sverige tog sig till kvartsfinal, men man förlorade där mot Slovakien med 3–4.

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]
Forsberg tillsammans med travtränaren Robert Bergh.

Forsberg föddes som son till Gudrun och Kent Forsberg i Örnsköldsvik och växte upp på Tjärnmyrvägen i Domsjö. Han har en äldre bror som heter Roger, född 1971. Forsberg började åka skridskor vid fem års ålder. Vid sidan av ishockeyn spelade han fotboll, utövade friidrott och längdskidåkning. Han gick på Domsjöskolan från 1-6 klass och på Geneskolan från 7-9 klass och senare på hockeygymnasiet vid Nolaskolan.[36]

Forsberg har och har haft ett stort antal engagemang utanför ishockeyn. Tillsammans med sin far Kent Forsberg står han bakom bygget av bland annat golfbanan Veckefjärdens GC och bidrog inledningsvis till finansieringen av evenemangsarenan Fjällräven Center i Örnsköldsvik, vilken används av Modo Hockey.[37][38]

Upp till 16 års ålder spelade Forsberg även fotboll, som mittfältare i Domsjö IF.[11]

Via företaget Forspro har Forsberg bland annat haft rättigheterna till import och försäljning av skomärket Crocs, något som gjort att skorna blivit kända som "Foppatofflor".[39] Efter att ha förlorat agenturen och företaget dragits med förluster beslutades om avveckling av företaget i juli 2010.[40]

Forsberg har även intressen i travsporten som hästägare (han äger bland andra Diamanten som tränas av Björn Goop). Han är även en trogen supporter till engelska fotbollslaget Tottenham Hotspur FC.

Under den svenska valrörelsen 2010 vädjade Forsberg i ett öppet brev i Aftonbladet tillsammans med en rad andra idrottsprofiler att inte rösta "på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag", vilket antagligen åsyftar Sverigedemokraterna.[41]

Under 2011 vidareutbildade sig Forsberg som deltagare på den första Management Diploma for Athletes, MDA, vid Cruyff Institute for Sport Studies och IFL vid Handelshögskolan i Stockholm.[42] Bland övriga deltagare på MDA-utbildningen märks skidskytten Magdalena Forsberg och skytten Christina Bengtsson.[43]

Forsberg debuterade under 2015 i kappseglingssammanhang då han deltog i årets upplaga av Datscha Fleet Race.

År 2016 vann Forsberg Mästarnas mästare 2016 på SVT.

Utmärkelser och meriter

[redigera | redigera wikitext]
  • Sverige H. M. Konungens medalj i guld för förtjänster om svensk idrott (Kon:sGM5, 2022) för framstående insatser som ishockeyspelare[44]
Merit År
Art Ross Memorial Trophy 2003
Hart Memorial Trophy 2003
Stanley Cup-vinst 1996, 2001
Calder Memorial Trophy 1995
OS-guld 1994, 2006
VM-guld 1992, 1998

Statistik

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]
    Grundserie   Slutspel
Säsong Klubb Liga Matcher Mål Assist Poäng +/- Utv. Matcher Mål Assist Poäng +/- Utv.
1989–90 Modo Hockey Jr. Elitserien Jr. 30 15 12 27 — 42 — — — — — —
1989–90 Modo Hockey Elitserien 1 0 1 1 — 4 — — — — — —
1990–91 Modo Hockey Jr. Elitserien Jr. 39 38 64 102 — 56 — — — — — —
1990–91 Modo Hockey Elitserien 23 7 10 17 — 22 — — — — — —
1991–92 Modo Hockey Elitserien 39 9 18 28 — 78 — — — — — —
1992–93 Modo Hockey Jr. Elitserien Jr. 2 0 3 3 — 4 — — — — — —
1992–93 Modo Hockey Elitserien 39 23 24 47 — 92 3 4 1 5 — 0
1993–94 Modo Hockey Elitserien 39 18 26 44 — 82 11 9 7 16 — 14
1994–95 Modo Hockey Elitserien 11 5 9 14 — 20 — — — — — —
1994–95 Quebec Nordiques NHL 47 15 35 50 +17 16 6 2 4 6 +2 4
1995–96 Colorado Avalanche NHL 82 30 86 116 +26 47 22 10 11 21 +10 18
1996–97 Colorado Avalanche NHL 65 28 58 86 +31 73 14 5 12 17 –6 10
1997–98 Colorado Avalanche NHL 72 25 66 91 +6 94 7 6 5 11 +3 12
1998–99 Colorado Avalanche NHL 78 30 67 97 +27 108 19 8 16 24 +7 31
1999–00 Colorado Avalanche NHL 49 14 37 51 +9 52 16 7 8 15 +9 12
2000–01 Colorado Avalanche NHL 73 27 62 89 +23 54 11 4 10 14 +5 6
2001–02 Colorado Avalanche NHL Spelade inte på grund av skada 20 9 18 27 +8 20
2002–03 Colorado Avalanche NHL 75 29 77 106 +52 70 7 2 6 8 +3 6
2003–04 Colorado Avalanche NHL 39 18 37 55 +16 30 11 4 7 11 +6 12
2004–05 Modo Hockey Elitserien 33 13 26 39 +14 88 1 0 0 0 0 2
2005–06 Philadelphia Flyers NHL 60 19 56 75 +21 46 6 4 4 8 +2 6
2006–07 Philadelphia Flyers NHL 40 11 29 40 +2 72 — — — — — —
2006–07 Nashville Predators NHL 17 2 13 15 +5 16 5 2 2 4 +2 12
2007–08 Colorado Avalanche NHL 9 1 13 14 +7 8 7 1 4 5 +3 14
2008–09 Modo Hockey Elitserien 2 1 2 3 +4 0 — — — — — —
2009–10 Modo Hockey Elitserien 23 11 19 30 — 66 — — — — — —
2010–11 Colorado Avalanche NHL 2 0 0 0 −4 4 — — — — — —
NHL totalt 708 249 636 885 +238 690 151 64 107 171 +54 163
Elitserien totalt 211 87 135 222 — 452 15 13 8 21 — 16
Elitserien Jr. totalt 71 53 79 132 — 102 — — — — — —

Internationellt

[redigera | redigera wikitext]
År Lag Turnering Matcher Mål Assists Poäng Utv
1991 Sverige JEM 6 5 12 17 16
1992 Sverige JVM 7 3 8 11 30
1992 Sverige VM 8 4 2 6 6
1993 Sverige JVM 7 7 24 31 8
1993 Sverige VM 8 1 1 2 12
1994 Sverige OS 8 2 6 8 6
1996 Sverige WC 4 1 4 5 6
1998 Sverige OS 4 1 4 5 6
1998 Sverige VM 7 6 5 11 0
2003 Sverige VM 8 4 5 9 6
2004 Sverige VM 2 0 1 1 2
2004 Sverige WC 4 1 2 3 0
2006 Sverige OS 6 0 6 6 0
2010 Sverige OS 4 0 1 1 2
Senior totalt 63 20 37 57 46
Junior totalt 20 15 44 59 54

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Forsberg, Peter”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524191217/http://svt.se/2.45728/1.508712/forsberg_peter. 
  2. ^ Sveriges befolkning 2000: Forsberg, Peter Mattias (1973-07-20) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  3. ^ [a b c] ”Peter Forsberg” (på engelska). Elite Prospects. http://www.eliteprospects.com/player.php?player=710. Läst 11 augusti 2010. 
  4. ^ Vilenius, Mikael (12 juli 2001). ”Svindlande löner i NHL”. Affärsvärlden. Arkiverad från originalet den 15 november 2011. https://web.archive.org/web/20111115025027/http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article246982.ece. Läst 11 augusti 2010. 
  5. ^ Larsson, Henric (17 november 2009). ”Superduon gör comeback i Modo”. Eurosport. http://www.eurosport.se/ishockey/elitserien/2009-2010/comeback-for-naslund_sto2125515/story.shtml. Läst 11 augusti 2010. 
  6. ^ ”Best Hockey Players of All Time – Top 50 Greatest NHL Stars Ever” (på engelska). HockeyHermit.com. http://www.hockeyhermit.com/best-hockey-players-of-all-time-top-50-greatest-nhl-stars-ever. 
  7. ^ Bjurman, Per (14 februari 2011). ”Foppa slutar med hockeyn”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8567617.ab. Läst 14 februari 2011. 
  8. ^ ”IIHF HoF 2013”. IIHF. http://www.iihf.com/home-of-hockey/news/iihf-hof-2013.html. Läst 23 november 2012. 
  9. ^ ”Hasek, Modano headed to HOF”. ESPN. 23 juni 2014. http://espn.go.com/dallas/nhl/story/_/id/11124673/dominik-hasek-mike-modano-peter-forsberg-rob-blake-headline-hockey-hall-fame-class. Läst 23 juni 2014. 
  10. ^ ”Mästarnas mästare”. SVT. http://www.svt.se/mastarnas-mastare/. Läst 14 juni 2016. 
  11. ^ [a b] Norlin, Arne (1994). Hockey - de tuffa lirarnas spel. Rabén & Sjögren 
  12. ^ [a b c] ”21. Peter Forsberg” (på engelska). Svenska Ishockeyförbundet. http://www.swehockey.se/ImageVault/Images/id_4387/ImageVaultHandler.aspx. Läst 9 december 2010. 
  13. ^ "Börje Johansson om Foppas attack i tv", Expressen 2016-07-16.
  14. ^ ”Eric B. Lindros” (på engelska). Hockey Hall of Fame. http://www.legendsofhockey.net/LegendsOfHockey/jsp/SearchPlayer.jsp?player=10953. Läst 9 december 2010. 
  15. ^ Enligt överläkare Mikael Sandström märkte inte Forsberg detta under eller efter matchen och fick därför en 2,5 liter blodsutgjutning inuti mjälthinnan vilket kan vara livsfarligt. /Gomorron Sverige 2012-05-22
  16. ^ ”Acquiring Forsberg 'a huge deal' for Preds” (på engelska). ESPN. 20 februari 2007. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=2767319. Läst 9 december 2010. 
  17. ^ Burnside, Scott (19 juli 2007). ”Finding what fits for Sutter, Yashin, Forsberg” (på engelska). ESPN. http://sports.espn.go.com/nhl/columns/story?columnist=burnside_scott&id=2942067. Läst 9 december 2010. 
  18. ^ ”Peter Forsberg signs with Colorado” (på engelska). Toronto Star. http://www.thestar.com/Sports/article/306731. Läst 9 december 2010. 
  19. ^ Burman, Roger och Hedberg, Martin (11 mars 2010). ”En bedrövad Peter Forsberg: "Kanske var min sista match"”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2688&artikel=3503034. Läst 11 mars 2010. 
  20. ^ ”Forsberg to begin skating with Avalanche” (på engelska). National Hockey League. 21 januari 2011. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=550203. Läst 5 februari 2011. 
  21. ^ Wåhlin, Johan och Kvarnström, Jonathan (14 februari 2011). ”Foppa i tårfyllt farväl”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 17 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110217213138/http://svt.se/2.19679/1.2326310/forsberg_avbryter_comebacken. Läst 14 februari 2011. 
  22. ^ ”Extra: Peter Forsberg slutar spela hockey”. Hockeykanalen.se. 14 februari 2011. http://www.hockeykanalen.se/1.2016587. Läst 14 februari 2011. 
  23. ^ ”Peter Forsberg är hedrad och stolt”. Sveriges Radio. 1 juli 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3864&artikel=4582539. Läst 13 augusti 2011. 
  24. ^ ”Avalanche To Retire Forsberg’s Number 21 On Opening Night” (på engelska). Eurohockey.com. 30 juni 2011. http://www.eurohockey.com/article/647-avalanche-to-retire-forsbergs-number-21-on-opening-night.html. Läst 13 augusti 2011. 
  25. ^ ”Peter Forsberg förstärker Modo Hockeys organisation”. 20 april 2011. http://modohockey.se/artikel/6919/. 
  26. ^ Mravec, Marcella (9 augusti 2009). ”Nicklas Bäckström: "Inget snack - vi går för guld"”. Expressen. Arkiverad från originalet den 13 september 2009. https://web.archive.org/web/20090913060510/http://hockey.expressen.se/Nyheter/1.1665784/nicklas-backstrom-inget-snack-vi-gar-for-guld. Läst 9 december 2010. 
  27. ^ Flinck, Johan (25 januari 2008). ”Vill göra ’en Foppa’”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/handboll/article1698848.ab. Läst 9 december 2010. 
  28. ^ Helander, Magnus (1 oktober 2003). ”Konststraffen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/elitserien/article167286.ab. Läst 9 december 2010. 
  29. ^ Jönsson, Kent (8 maj 2003). ”Tidernas VM-vändning av Tre Kronor”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2003-05-07/tidernas-vm-vandning-av-tre-kronor. Läst 9 december 2010. 
  30. ^ Brandberg, Jens (11 maj 2007). ”Han är måltavla”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/han-ar-maltavla/. Läst 9 december 2010. 
  31. ^ Nyström, Magnus (14 maj 2004). ”Niedermayer inte mer buse än Forsberg”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/ishockey/niedermayer-inte-mer-buse-an-forsberg. Läst 9 december 2010. 
  32. ^ Ros, Tomas (14 februari 2006). ”Han fixade Foppa till OS”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article353553.ab. Läst 9 december 2010. 
  33. ^ Nordström, Gunnar (28 januari 2006). ”Domedagen”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/domedagen/. Läst 9 december 2010. 
  34. ^ Nordstrand, Mikael (7 november 2009). ”Nu har Peter blivit stor”. Örnsköldsviks Allehanda. http://allehanda.se/sport/1.1505243-nu-ar-foppa-stor-grabb. Läst 9 december 2010. 
  35. ^ Bengtsson, Janne (12 februari 2010). ”Forsberg bär fanan vid OS-invigningen”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/sport/forsberg-bar-fanan-vid-os-invigningen_4257133.svd. Läst 9 december 2010. 
  36. ^ https://web.archive.org/web/20090412125350/http://www.nola.ornskoldsvik.se/idrgym06/ishockey/talangutv.htm
  37. ^ Liljendahl, Ola (13 juli 2007). ”Sommarlov i Foppaland - Peter Forsberg”. Golf Digest. Arkiverad från originalet den 17 november 2015. https://web.archive.org/web/20151117031501/http://www.golfdigest.se/artiklar/artiklar/20070713/sommarlov-i-foppaland-peter-forsberg. Läst 9 december 2010. 
  38. ^ ”Klart med Evenemangsarenan”. Modo Hockey. 3 september 2004. http://www.modohockey.se/artikel/8888. Läst 9 december 2010. 
  39. ^ ”Crocs lanserar kläder i plast”. E24.se. 27 augusti 2007. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524191258/http://www.svd.se/naringsliv/branscher/konsumentvaror/crocs-lanserar-klader-i-plast_6989675.svd. Läst 9 december 2010. 
  40. ^ ”Foppas bolag tappar fotfästet”. Göteborgs-Posten. 14 juli 2010. Arkiverad från originalet den 17 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100717140952/http://www.gp.se/ekonomi/1.408674-foppas-bolag-tappar-fotfastet. Läst 14 juli 2010. 
  41. ^ Månsson, Oskar (18 september 2010). ””Sverige, stå upp mot rasismen!””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article7806663.ab. Läst 31 augusti 2011. 
  42. ^ ”Nu startar första MDA-utbildningen”. Cruyff Institute for Sports Studies. Arkiverad från originalet den 14 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140314120750/http://www.cruyffinstitute.se/nu-startar-forsta-mda-utbildningen/. Läst 12 september 2012. 
  43. ^ ”Stjärnorna bytte sport mot siffror”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/stjarnorna-bytte-sport-mot-siffror. 
  44. ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2022”. Kungl. hovstaterna. Arkiverad från originalet den 29 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220129082246/https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/aktuellt/aktuelltkmo/medaljforlaningar28januari2022.5.d5ab6dc17db8288e2a237a4.html. Läst 28 januari 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Peter Forsberg.
Företrädare:
Tommy Sjödin 		Guldpucken
1993–1994 		Efterträdare:
Tomas Jonsson
Företrädare:
Torgny Mogren 		Victoriastipendiet
1994 		Efterträdare:
Tomas Brolin
Företrädare:
Mikael Renberg 		Viking Award
1996 		Efterträdare:
Mats Sundin
Företrädare:
Mats Sundin 		Viking Award
1998–1999 		Efterträdare:
Nicklas Lidström
Företrädare:
Markus Näslund 		Viking Award
2003 		Efterträdare:
Markus Näslund


v • r
Vinnare av Art Ross Trophy
1948: Elmer Lach · 1949: Roy Conacher · 1950: Ted Lindsay · 1951: Gordie Howe · 1952: Gordie Howe · 1953: Gordie Howe · 1954: Gordie Howe · 1955: Bernie Geoffrion · 1956: Jean Béliveau · 1957: Gordie Howe · 1958: Dickie Moore · 1959: Dickie Moore · 1960: Bobby Hull · 1961: Bernie Geoffrion · 1962: Bobby Hull · 1963: Gordie Howe · 1964: Stan Mikita · 1965: Stan Mikita · 1966: Bobby Hull · 1967: Stan Mikita · 1968: Stan Mikita · 1969: Phil Esposito · 1970: Bobby Orr · 1971: Phil Esposito · 1972: Phil Esposito · 1973: Phil Esposito · 1974: Phil Esposito · 1975: Bobby Orr · 1976: Guy Lafleur · 1977: Guy Lafleur · 1978: Guy Lafleur · 1979: Bryan Trottier · 1980: Marcel Dionne · 1981: Wayne Gretzky · 1982: Wayne Gretzky · 1983: Wayne Gretzky · 1984: Wayne Gretzky · 1985: Wayne Gretzky · 1986: Wayne Gretzky · 1987: Wayne Gretzky · 1988: Mario Lemieux · 1989: Mario Lemieux · 1990: Wayne Gretzky · 1991: Wayne Gretzky · 1992: Mario Lemieux · 1993: Mario Lemieux · 1994: Wayne Gretzky · 1995: Jaromír Jágr · 1996: Mario Lemieux · 1997: Mario Lemieux · 1998: Jaromír Jágr · 1999: Jaromír Jágr · 2000: Jaromír Jágr · 2001: Jaromír Jágr · 2002: Jarome Iginla · 2003: Peter Forsberg · 2004: Martin St. Louis · 2006: Joe Thornton · 2007: Sidney Crosby · 2008: Aleksandr Ovetjkin · 2009: Jevgenij Malkin · 2010: Henrik Sedin · 2011: Daniel Sedin · 2012: Jevgenij Malkin · 2013: Martin St. Louis · 2014 : Sidney Crosby · 2015 : Jamie Benn · 2016: Patrick Kane · 2017 : Connor McDavid · 2018 : Connor McDavid · 2019: Nikita Kutjerov · 2020: Leon Draisaitl · 2021 : Connor McDavid · 2022 : Connor McDavid · 2023 : Connor McDavid · 2024: Nikita Kutjerov
v • r
Vinnare av Calder Memorial Trophy
1933: Carl Voss · 1934: Russ Blinco · 1935: Sweeney Schriner · 1936: Mike Karakas · 1937: Syl Apps · 1938: Cully Dahlstrom · 1939: Frank Brimsek · 1940: Kilby MacDonald · 1941: Johnny Quilty · 1942: Grant Warwick · 1943: Gaye Stewart · 1944: Gus Bodnar · 1945: Frank McCool · 1946: Edgar Laprade · 1947: Howie Meeker · 1948: Jim McFadden · 1949: Pentti Lund · 1950: Jack Gelineau · 1951: Terry Sawchuk · 1952: Bernie Geoffrion · 1953: Gump Worsley · 1954: Camille Henry · 1955: Ed Litzenberger · 1956: Glenn Hall · 1957: Larry Regan · 1958: Frank Mahovlich · 1959: Ralph Backstrom · 1960: Bill Hay · 1961: Dave Keon · 1962: Bobby Rousseau · 1963: Kent Douglas · 1964: Jacques Laperrière · 1965: Roger Crozier · 1966: Brit Selby · 1967: Bobby Orr · 1968: Derek Sanderson · 1969: Danny Grant · 1970: Tony Esposito · 1971: Gilbert Perreault · 1972: Ken Dryden · 1973: Steve Vickers · 1974: Denis Potvin · 1975: Eric Vail · 1976: Bryan Trottier · 1977: Willi Plett · 1978: Mike Bossy · 1979: Bobby Smith · 1980: Ray Bourque · 1981: Peter Šťastný · 1982: Dale Hawerchuk · 1983: Steve Larmer · 1984: Tom Barrasso · 1985: Mario Lemieux · 1986: Gary Suter · 1987: Luc Robitaille · 1988: Joe Nieuwendyk · 1989: Brian Leetch · 1990: Sergej Makarov · 1991: Ed Belfour · 1992: Pavel Bure · 1993: Teemu Selänne · 1994: Martin Brodeur · 1995: Peter Forsberg · 1996: Daniel Alfredsson · 1997: Bryan Berard · 1998: Sergej Samsonov · 1999: Chris Drury · 2000: Scott Gomez · 2001: Jevgenij Nabokov · 2002: Dany Heatley · 2003: Barret Jackman · 2004: Andrew Raycroft · 2006: Aleksandr Ovetjkin · 2007: Jevgenij Malkin · 2008: Patrick Kane · 2009: Steve Mason · 2010: Tyler Myers · 2011: Jeff Skinner · 2012: Gabriel Landeskog · 2013: Jonathan Huberdeau · 2014 : Nathan MacKinnon · 2015 : Aaron Ekblad · 2016: Artemij Panarin · 2017 : Auston Matthews · 2018 : Mathew Barzal · 2019: Elias Pettersson · 2020: Cale Makar · 2021: Kirill Kaprizov · 2022: Moritz Seider · 2023: Matty Beniers · 2024: Connor Bedard
v • r
Vinnare av Hart Memorial Trophy
1924: Frank Nighbor · 1925: Billy Burch · 1926: Nels Stewart · 1927: Herb Gardiner · 1928: Howie Morenz · 1929: Roy Worters · 1930: Nels Stewart · 1931: Howie Morenz · 1932: Howie Morenz · 1933: Eddie Shore · 1934: Aurèle Joliat · 1935: Eddie Shore · 1936: Eddie Shore · 1937: Babe Siebert · 1938: Eddie Shore · 1939: Toe Blake · 1940: Ebbie Goodfellow · 1941: Bill Cowley · 1942: Tom Anderson · 1943: Bill Cowley · 1944: Babe Pratt · 1945: Elmer Lach · 1946: Max Bentley · 1947: Maurice Richard · 1948: Buddy O'Connor · 1949: Sid Abel · 1950: Chuck Rayner · 1951: Milt Schmidt · 1952: Gordie Howe · 1953: Gordie Howe · 1954: Al Rollins · 1955: Ted Kennedy · 1956: Jean Béliveau · 1957: Gordie Howe · 1958: Gordie Howe · 1959: Andy Bathgate · 1960: Gordie Howe · 1961: Bernie Geoffrion · 1962: Jacques Plante · 1963: Gordie Howe · 1964: Jean Béliveau · 1965: Bobby Hull · 1966: Bobby Hull · 1967: Stan Mikita · 1968: Stan Mikita · 1969: Phil Esposito · 1970: Bobby Orr · 1971: Bobby Orr · 1972: Bobby Orr · 1973: Bobby Clarke · 1974: Phil Esposito · 1975: Bobby Clarke · 1976: Bobby Clarke · 1977: Guy Lafleur · 1978: Guy Lafleur · 1979: Bryan Trottier · 1980: Wayne Gretzky · 1981: Wayne Gretzky · 1982: Wayne Gretzky · 1983: Wayne Gretzky · 1984: Wayne Gretzky · 1985: Wayne Gretzky · 1986: Wayne Gretzky · 1987: Wayne Gretzky · 1988: Mario Lemieux · 1989: Wayne Gretzky · 1990: Mark Messier · 1991: Brett Hull · 1992: Mark Messier · 1993: Mario Lemieux · 1994: Sergej Fjodorov · 1995: Eric Lindros · 1996: Mario Lemieux · 1997: Dominik Hašek · 1998: Dominik Hašek · 1999: Jaromír Jágr · 2000: Chris Pronger · 2001: Joe Sakic · 2002: José Théodore · 2003: Peter Forsberg · 2004: Martin St. Louis · 2006: Joe Thornton · 2007: Sidney Crosby · 2008: Aleksandr Ovetjkin · 2009: Aleksandr Ovetjkin · 2010: Henrik Sedin · 2011: Corey Perry · 2012: Jevgenij Malkin · 2013: Aleksandr Ovetjkin · 2014 : Sidney Crosby · 2015 : Carey Price · 2016: Patrick Kane · 2017 : Connor McDavid · 2018 : Taylor Hall · 2019: Nikita Kutjerov · 2020: Leon Draisaitl · 2021 : Connor McDavid · 2022 : Auston Matthews · 2023 : Connor McDavid · 2024: Nathan MacKinnon
v • r
000Sveriges trupp – World Cup 1996000
Sverige
v • r
000Sveriges trupp – Olympiska vinterspelen 1998000
Sverige
v • r
000Sveriges trupp – World Cup 2004000
Sverige


Auktoritetsdata


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Peter_Forsberg&oldid=56268269”